Vad vi vet om klimatförändring på 10 minuter

I den senaste videon i sin serie Climate Denial Crock of the Week går Peter Sinclair igenom vad vi vet om global uppvärmning i fullpackade 10 minuter.

• Fysiken bakom växthuseffekten
• Antropogen koldioxid
• Observationer av växthuseffekten
• Påverkan från solen, ENSO och vulkaner
• Modellerna och temperaturhistorien
  
• Observationer av klimatförändringar i naturen
  

Gillar du inte verkligheten? Utmåla forskarna som brottslingar!

James ”Jim” Inhofe är en republikansk senator från Oklahoma med starka band till gas-och-olje-industrin. Han är också senatens ledande ”klimatskeptiker”, och förklarade i ett tal i senaten 2003 att den globala uppvärmningen är en bluff¹. Inhofe leder Minority Staff of the Senate Committee on Environment and Public Works (ungefär Minoritetsgruppen i Senatskommittén för Miljö och Offentliga Arbeten), och i den egenskapen har han nyligen släppt en rapport om CRU-mejlen. Denna rapport har nu börjat cirkulera i bloggosfären. Det är viktigt att notera att rapporten inte är från hela Amerikanska senaten, utan bara från en enskild senator.

Rapporten verkar främst vara riktad mot Enviromental Protection Agency (EPA, ungefär Amerikanska miljöskyddsmyndigheten) som har klassat utsläpp av växthusgaser som en miljöfara. Inhofe försöker komma åt EPA genom att utmåla personer involverade i IPCC (den internationella klimatpanelen) som bluffare och möjligen brottslingar. De påstås ha fuskat med data och modeller för att främja en politisk agenda.

Så vad innehåller rapporten? Den består i stora drag av (1) en motivering, (2) en diskussion av några av de stulna CRU-mejlen som påstås bevisa olika oegentligheter, (3) en lista på forskare med (ibland svaga) kopplingar till mejlen som har medverkat i IPCC, (4) en genomgång av olika lagar som dessa personer enligt Inhofe kan ha brutit mot, (5) en redogörelse för hur EPAs ställningstagande beror på IPCCs rapporter, (6) ännu en lista med korta biografier över de utpekade forskarna samt (7) fler citat från stulna CRU-mejl, men utan någon diskussion.

Föga överraskande så är diskussionen av de stulna mejlen mycket selektiv, och relevant information som motsäger Inhofes teser redovisas ofta inte. Som ett exempel kan vi ta vad rapporten uppger vara det mest flagranta exemplet på hur klimatforskarna har försökt förhindra att artiklar med avvikande resultat publiceras: Soons & Baliunas artikel om historiska klimatrekonstruktioner i tidskriften Climate Research från 2003. Artikeln kommer till slutsatsen att det inte är något speciellt med den nutida uppvärmningen. Detta är en artikel som Inhofe själv gjorde till ett huvudnummer under sitt senats-tal samma år. Inhofes rapport berättar inte att en förintande kritik från flera av de forskare som Soon & Baliunas citerade publicerades i tidskriften EOS strax efter. Den nämner inget om att halva den redaktionella ledningen för Climate Research avgick i protest mot publiceringen av Soons & Baliunas artikel. De betraktade publiceringen som ett katastrofalt misslyckande för tidskriftens granskningsprocess. Naturligtvis nämner rapporten heller ingenting om Soons & Baliunas starka kopplingar till olika politiska tankesmedjor som George C Marshall-institutet och Science & Public Policy-institutet. Så om detta är en historia om hur vetenskapen korrumperas för att tjäna politiska syften så är det inte klimatforskare som Mann, Jones, Bradley, Wigley, och Briffa som har skurkrollerna, utan Soon, Baliunas och Inhofe själv.

Något som verkligen indikerar att IPCCs slutsatser behöver omprövas framkommer inte. Om Inhofes rapport har något värde, så är det främst som ett utmärkt exempel på en politiskt motiverad och orkestrerad förföljelse och smutskastning av forskare med politiskt obekväma resultat, dvs resultat som visar på en mänsklig klimatpåverkan. Inhofe tvekar å andra sidan själv inte att åberopa grovt felaktig ”vetenskap” när det passar hans syften.

¹Bland Inhofes andra politiska ställningstaganden hittar vi ett stöd för att tillåta ”grym, omänsklig eller förnedrande” behandling av fångar, samt motstånd mot sexuella minoriteters rättigheter.

Gillar du inte verkligheten? Lagstifta om den!

Senaten i South Dakota har lagt fram ett viktigt lagförslag om hur global uppvärmning ska läras ut i de allmänna skolorna. De som har läst lite om hur man i vissa amerikanska delstater försöker lura in kreationism på skolschemat kommer att känna igen både språkbruk och tankevurpor.

"LÅT DET HÄRMED DÄRFÖR VARA BESLUTAT, av Representanthuset i deras åttiofemte årliga sammanträde i staten South Dakota, Senaten samtyckande däri, att South Dakotas lagstiftande råd påbjuder att den offentliga skolans undervisning som berör global uppvärmning inkluderar följande:

(1) Att global uppvärmning är en vetenskaplig teori hellre än ett bevisat faktum;

(2) Att det finns flertalet klimatologiska, meterologiska, astrologiska [sic], termologiska [sic], kosmologiska och ekologiska dynamiker som kan framkalla värld-väder-fenomen och att signifikansen och interrelativiteten av dessa faktorer är mestadels spekulativa; och

(3) Att debatten om global uppvärmning har kommit att inkludera politiska och filosofiska perspektiv som har komplicerat och skapat fördomar inom den vetenskapliga granskningen av globala uppvärmningsfenomen; och

LÅT DET VIDARE VARA BESLUTAT, att det lagstiftande rådet yrkar att all undervisning om global uppvärmningsteori är anpassad för studentens ålder och akademiska utveckling, och de rådande omständigheterna i klassen."

(1) Självklart är den globala uppvärmningen en vetenskaplig teori och inte ett bevisat faktum. Bevisar saker gör man i matematiken. I alla vetenskapsgrenar som rör verkligheten kallas dessa beskrivningar "vetenskapliga teorier". Men förslagsställaren syftar genom att skriva denna uppenbara sanning till att förvirra läsaren att tro att en vetenskaplig teori är något som inte har uppbackning ifrån fakta. Mycket försåtligt skrivet, även om det är lättgenomskådat för den som diskuterat med kreationister.

(2) Det finns många variabler som påverkar klimatet, det är sant. Men det är inte spekulativt till vilken grad de påverkar klimatet eller hur de samverkar. Tvärtom är det precis det klimatvetenskapen sysslar med. Här börjar förslagsställaren slira på verkligheten. Särskilt som astrologi (!) och termologi (vad är det?) är med som variabler.

(3) Klimatdebatten har börjat handla mer om politik och filosofi än om själva vetenskapen, det är sant. Och detta har smittat av sig på vetenskapssamhället, javisst. Men det påverkar inte de grundläggande sambanden inom själva fysiken, kemin, geologin, kvartärgeologin, meterologin, etc. Vill man till exempel visa att koldioxid inte är en växthusgas får man faktiskt vara så god att visa detta genom fysiska experiment eller kalkyler. Inom vetenskapssamhället räcker det inte med att skrika högst (vilket verkar vara den rådande teorin inom förnekosfären). Förslagsställaren blandar här ihop den allmänna debatten med den vetenskapliga.

Extra ironiskt är det att förslagsställaren klagar på politiseringen av vetenskapen genom att föreslå ett politiskt beslut om vetenskapen.

Om ni vill jämföra taktik så är det här samma typ av formuleringar som kreationister i USA använt med varierande framgång för att försöka tvinga in kreationism på skolschemat.
(1) Evolution är bara en teori.
(2) Naturen är komplicerad.
(3) Evolution är mer ett politiskt ställningstagande än en vetenskap.
Slutsats: Därför ska man diskutera kontroversen om evolutionsteorin i klassrummen.

Är det någon som tror att det är en slump att Maggie Thauersköld Crusell får blogga regelbundet just i den högerkristna tidningen Världen Idag? Även om hon inte delar deras åsikter så delar de hennes.

Vetenskap för alla

"We may get to the point..."

I samarbete med Bo Jonsson som driver den eminenta bloggen Piprök återpublicerar vi hans inlägg kring ännu ett "citat" som cirkulerar i förnekosfären.
__________

Gör man en googlesökning på min rubrik hamnar man på en citatbank, närmare bestämt på citat av Maurice Strong. Ordagrant lyder citatet: "We may get to the point where the only way of saving the world will be for industrial civilization to collapse."

Söker man på det här citatet: “Isn´t the only hope for the planet that the industrialized civilizations collapse? Isn´t it our responsibility to bring this about”. Ja, då hamnar man uteslutande på haveristbloggar som The Climate Scam och liknande.

Det är Ann Löfving-Henriksson som presenterar en lång artikel med rubriken ”Breaking News” eller Om klimathotets uppgång och fall (länken ovan). Broken news skulle jag vilja kalla det för. Det är en i stora delar korrekt redogörelse, den innehåller vad man kan förvänta sig i form av citatförvrängning, vantolkningar och gott om material från konspirationsbloggar.

Det är en viss skillnad på citaten, förutom att det ena är en, vad jag förmodar, korrekt återgivning av vad Maurice Strong sagt. Till saken hör att Ann Löfving-Henriksson, pekar ut nämnde Maurice Strong som en av upphovsmännen till IPCC, och då är det inte så noga vad som är korrekt eller inte. Eftersom man inte vill kännas vid någon global uppvärmning, om den inte beror på solfläckar förstås, så gäller det att skada personer som Strong så mycket som möjligt.

Det var lite svårt att hitta det citat Löfving-Henriksson använder sig av. Som alltid när klimathaverister påstår att någon AGW-företrädare sagt något, så gäller det att tränga sig igenom "googlemuren". Påståenden sprids som egyptens gräshoppor. Det är så dom arbetar.

Åter till citaten. Det är en jäkla skillnad på att säga, att

"Vi kan komma att nå den punkten att det enda sättet att rädda världen kommer att vara den industriella civilisationens kollaps."

mot att ställa frågan:

"Är inte det enda hoppet för planeten att de industrialiserade civilisationerna kollapsar? Ligger det inte på vårt ansvar att få detta att inträffa?"

Att jag trots allt kunde hitta rätt citat beror på bloggen Skattepolitik och samhällsfilosofi. Danne Nordling skriver:

“What if a small group of these world leaders were to conclude the principal risk to the earth comes from the actions of the rich countries?...In order to save the planet, the group decides: Isn’t the only hope for the planet that the industrialized civilizations collapse? Isn’t it our responsibility to bring this about?” (En del av Strongs uttalande är belagt i en citatbank i en snarlik version.)

Snarlik version ... Men, Danne Nordling ljuger i alla fall inte värre än att bloggläsaren via länk kan se vad Strong har sagt, men hoppas förmodlingen inte att någon ska göra sig besvär. Norldling vill säkert heller inte länka till en sida som innehåller "det riktiga citatet" - tillsammans med information om New World Order, Bilderbergarna och deras möten.

Söker man på Löfving-Henrikssons formuleringar hamnar man på New World Order Report. Från början var jag bara förbannad, över att skeptikerna producerat ännu ett sk "citat", men när jag ser kopplingarna till de riktiga konspirationsteoretikerna tycker jag bara att det blir tragiskt.

Uppenbarligen laddar Maggie Thauersköld Crusell (som sjäv var ansvarig för att posta inlägget) upp inför mötet med 2000-talets vetenskap, inkluderat 11/9-troende. Tidigare har hon mjukstartat med att blogga åt kreationisterna på Världen i Dag.

Ett tidigare exempel på hur klimathaverister medvetet går in för att skada forskare, är när det påstods att Stephen Schneider varnat för en ny istid på 70-talet. Det han gjort var att delta i ett TV-program, och varnat för att på konstgjord väg försöka värma klimatet. En viss skillnad. Ändå kunde inte bloggen Moderna Myter hålla sig, utan dra till med en historia där Schneider hotat med rättsliga åtgärder för att hindra att det visades en film där Schneider varnade för en ny istid. (Hela inlägget den gången här.)

Så här var det enligt wikipedia: In 1977 Schneider criticized a popular science book (The Weather Conspiracy: The Coming of the New Ice Age) that predicted an imminent Ice Age, writing in Nature:

"...it insists on maintaining the shock effect of the dramatic...rather than the reality of the discipline: we just don't know enough to chose definitely at this stage whether we are in for warming or cooling— or when."

Varför beter sig bloggar Moderna Myter och The Climate Scam (där Schneider och istiden fräste runt bland kommentarerna) på det här sättet? Svar: Schneider är en forskare som varnar för klimatförändringarna, och då gäller det att skada honom som så mycket som möjligt. Det är så dom arbetar.

Eller när klimatforskaren Mojib Latif påstods ha sagt att den globala uppvärmningen avstannat och att vi kunde vänta oss en avkylning. Hade han inte sagt. Däremot att naturliga växlingar i klimatet är starkare än uppvärmningstrenden.

Men på de här bloggarna handlar det inte om att ge forskarna rättvisa, att kritisera vad de har sagt eller att ifrågasätta resultaten de kommit fram till. Det handlar om att medvetet skada forskare och människor så mycket som möjligt.

På exakt det sättet behandlar också Ann Löfving-Henriksson klimatforskaren Phil Jones, redan i början av sitt inlägg, och precis som i fallet med Maurice Strong utan några referenser (det finns en bra BBC-intervju med vad Jones har sagt), bara en massa tyckande med fötterna fast förankrade i tomma intet. Det handlar som sagt om att skada, då blir sanningen mindre viktig.

____________

Chalmers Climate Calculator. Del III: Hur väl stämmer vår kalkylator med historiska temperaturdata?

Här kommer del III i vår serie gästinlägg av Christian Azar och Daniel Johansson som båda forskar i fysisk resursteori på Chalmers. De båda tidigare inläggen finns här (del I) och här (del II).

* * *

I denna vår tredje bloggpost om Chalmers Climate Calculator vill vi försöka besvara en fråga som många ställt och som är mycket relevant: I vilken utsträckning reproducerar modellen den globala historiska temperaturutvecklingen (1950-2010)? En lika viktig följdfråga är huruvida man kan använda en sådan analys för att bestämma värdet på klimatkänsligheten. Om man t ex kör modellen med ett högt värde på klimatkänsligheten och då får en bra anpassning gentemot historiska temperaturdata, är det då ett avgörande argument för att klimatkänsligheten skulle vara hög?

I Chalmers Climate Calculators temperaturfigur anges historiska medelvärden för jorden (genomsnittsvärden vid jordytan). Modellen körs från 1800-talet, men i graferna som presenteras på webbsidan visas data enbart från 1950 och framåt. Man ser i temperaturhistorien (t ex i den defaultkörning som kommer upp när man startar modellen) att modellen fångar in de stora trenderna: den långsiktigt ökande temperaturen, och att varje decennium sedan 60-talet blivit varmare än det föregående.

Man ser också att modellen relativt väl fångar in effekten av vulkanutbrott. Den historiska temperaturen år 1991 sjunker t ex ganska kraftigt till följd av Mt Pinatubo, vars utsläpp tog sig in i stratosfären och skylde inkommande strålning. Vi har i modellen lagt in NASAs beräknade kylande effekt från vulkaner, och låtit denna kylning driva vår temperaturmodell. En liknande minskning i temperaturen syns i början av 60-talet och i början av 80-talet, och de berodde också på vulkanutbrott, som man kan se i NASAs data.

Modellen fångar också upp återhämtningen från Mt Pinatubo (och de andra vulkanerna) relativt väl, alltså effekten av att den reflekterande partiklarna föll ut ur stratosfären (vilket gjorde att den temporära kylningen upphörde).¹

Å andra sidan har vi ingen intern klimatvariabilitet i denna enkla modell (alltså variabilitet som t ex beror på förändringar av havsströmmar). Det gör att t ex den höga globala medeltemperaturen 1998 till följd av en stark El Nino inte syns.

En intressant fråga är nu i vilken utsträckning man kan använda vår modell (eller liknande modeller) för att bestämma värdet på klimatkänslighten. Vi vill gärna uppmana läsaren att själv testa olika värden på klimatkänsligheten och se i vilken utsträckning man får en ”god” reproduktion av historiska temperaturdata.

I de resultat som presenteras nedan (figur 1) har vi valt en aerosolforcing på -1 W/m² för år 2005. Det ligger nära IPCCs bästa uppskattning. Vi ser här att en klimatkänslighet på 3 grader per CO₂-ekvivalent fördubbling ger en ganska bra anpassning, medan en klimatkänslighet på 4,5 grader ger en något för hög, och en klimatkänsligheten på 1,5 grader ger en allt för låg temperaturutveckling.

Figur 1. Röd kurva visar historiska data. Gulgrön linje har en klimatkänslighet på 1.5 grader, blå en klimatkänslighet på 3 och svart på 4.5 grader per CO₂ ekvivalent fördubbling.

Man ska dock vara försiktig med att dra slutsatsen att klimatkänsligheten troligen ligger runt 3 grader. Det råder nämligen stora osäkerheter också kring hur stark negativ ”forcing” aerosolerna ger upphov till. Om man antar att klimatkänsligheten är 1,5 grader och väljer en låg negativ forcing för aerosolerna så har vi ju dels ett svagare temperatursvar men också en mindre kylande effekt (detta görs lättast när man kör modellen genom att välja optionen automatically calculated value för aerosolerna). Då reproducerar modellen historiska data väl (för 1900-talet) även för en klimatkänslighet på 1,5 grader (se figur 2 nedan). På samma sätt kan även en hög klimatkänslighet på 4,5 grader fås att ge en mycket god anpassning till historiska temperaturdata om vi antar att den negativa forcingen är starkare.

Figur 2. Röd kurva visar historiska data. Gulgrön linje har en klimatkänslighet på 1.5 grader, blå en klimatkänslighet på 3 och svart på 4.5 grader per CO2-ekvivalent fördubbling.

Man kan alltså med hjälp av en sådan här enkel klimatmodell dels se att temperaturuppgången (1950-2010) kan reproduceras någorlunda väl – och detta är ett av många argument som stödjer påståenden om att mänskliga aktiviteter ligger bakom huvuddelen av den temperaturuppgång som vi observerat. Men varken denna eller liknande modeller kan i kombination med historiska temperaturer användas för att bestämma om klimatkänsligheten ligger närmare 1,5 än 4,5 grader per CO₂-fördubbling (osäkerheten kring aerosoler är för stor)². Försöken att bestämma värdet på aerosolernas negativa forcing och på klimatkänsligheten separat måste alltså gå vidare.


1) Se Wigley T. M. L., Ammann C. M., Santer B. D., Raper S.C.B., Effect of climate sensitivity on the response to volcanic forcing, J. Geophys. Res., 110, D09107, doi:10.1029/2004JD005557. för en liknande analys där man även försökt uppskatta klimatkänsligheten mha temperaturresponsen av vulkanutbrott.

2) Se exempelvis Rodhe H., Charlson R. J., Anderson T. L., Avoiding Circular Logic in Climate Modeling, Climatic Change, Volume 44, Number 4, Pages 419-422 för en diskussion om problemen med ett sådant angreppssätt. Dessutom har vi osäkerheter kring hur snabbt värme tas upp av haven och osäkerheter kring naturliga temperaturvariationer.

Forskarna och den kommande istiden. Vad sa egentligen forskningen på 70-talet?

Vi har alla läst det: på 70-talet varnade forskarna för en kommande istid. Ibland förstärkt med påståenden om att det fanns koncensus kring en snar istid. Men hur var det egentligen?

Det fanns två skäl för global nedkylning som diskuterades i detta sammanhang:

• Aerosoler. Dessa kan både värma och kyla. Den viktigaste kylande aerosolen är svaveldioxid som både reflekterar solljus och förstärker molnbildning vilket ytterligare bidrar till reflektion av det infallande solljuset. Svaveldioxid släpps ut naturligt från vulkaner men även vid förbränning av fossila bränslen. Utsläppen av svaveldioxid ökade kraftigt under 50 och 60-talet för att nå en topp i och med intåget av lågsvavlig olja och rökgasrening under 80-talet.
• Milankovitch-cyklerna. Jordens bana och jordaxelns lutning förändras långsamt i cykler vilket är den utlösande faktorn för istiderna. För ungefär 8000 år sedan var jorden som varmast efter utgången av senaste istiden och vi vet att vi närmar oss en ny period i cyklerna med svalare klimat.

70-talet var en tid då insikten om människans inverkan på klimatet spreds inom vetenskapen och de globala temperaturmätningarna började ta form. Koldioxidutsläppens värmande verkan var känd sedan tidigare och svaveldioxidens kylande verkan samt Milankovitch-cyklerna etablerades under 60- och 70-talet inom vetenskapssamfundet. Dock var de kvantitativa osäkerheterna stora och balansen mellan de olika influenserna bedömdes olika av olika forskargrupper vilket återspeglades i populärvetenskaplig press.

I mitten av 70-talet skrevs det ett antal tidningsartiklar och böcker på temat global nedkylning varav den alarmistiska artikeln i Newsweek 1975 är den som oftast hänvisas till av "klimatskeptiker". En annan populärvetenskaplig artikel på temat, den i National Geographics 1976, beskriver osäkerheterheten kring framtida klimat betydligt mer korrekt:

That earth’s climate changes, and even now may be changing quite rapidly is widely recognized. The questions facing worried experts are: Is the world as a whole cooling off, and perhaps heading into another onset of huge ice sheets? Or are we instead warming the atmosphere of our planet irreversibly with our industry, automobiles, and land-clearing practices? What sort of weather will our children and our grand children know? On the answers may rest the fate of nations and millions of people.

Ser man till den populärvetenskapliga pressen under 70-talet förekom både förutsägelser om global nedkylning som global uppvärmning (till exempel Hothouse Earth 1975). En bakgrund till intresset kring nedkylningshypoteser var att temperaturen på norra halvklotet hade vänt ner efter 40-talet.

Vi vet idag att svaveldioxid har en kraftig kylande effekt och under årtiondena efter andra världskriget var den effekten lika eller större än den värmande effekten av koldioxid. Skillnaden är att koldioxiden ackumuleras i atmosfären under lång tid medan svavlet regnar ut snabbt.¹ 80-talets fortsatta ökning av koldioxidutsläpp och begränsning av svavelutsläppen har permanent tippat över vågskålen i koldioxidens favör.² På 70-talet var det dock inte en omöjlig tanke att svavelutsläppen skulle fortsätta brant uppåt och bli den kraftigaste antropogena påverkan på klimatet.

Hur var det med koncensus i frågan?
En intressant studie av forskningsläget kring kallare/varmare jord i framtiden har gjorts av Peterson et al 2008. De studerade vetenskaplig litteratur utgiven 1965-1979 som diskuterade uppvärmning respektive nedkylning på skalor om decennier eller närmaste hundra åren. Resultatet sammanfattas i diagrammet nedan:
Global nedkylning var aldrig mer än en mindre del av den vetenskapliga klimatförändrings-litteraturen under perioden. Tvärt emot de envisa myterna var alltså 70-talet det årtionde då insikten om global uppvärmning spreds inom klimatvetenskapen. I slutet av årtiondet kom också den omtalade Charney-rapporten med sin summering:

To summarize, we have tried but have been unable to find any overlooked or underestimated physical effects that could reduce the currently estimated [1,5 - 4,5 grader celsius] global warmings due to a doubling of atmospheric CO2 to negligible proportions or reverse them altogether. However, we believe it quite possible that the capacity of the intermediate waters of the oceans to absorb heat could delay the estimated warming by several decades. It appears that the warming will eventually occur, and the associated regional climatic changes so important to the assessment of socioeconomic consequences may well be significant, but unfortunately the latter cannot yet be adequately projected.

Läs mera:
The Global Warming Debate: A New Ice Age
W M Connolley: Was an imminent Ice Age predicted in the '70's? No
Peterson et al 2008: The Myth of the 1970s Global Cooling Scientific Concensus
Spencer Weart: The Discovery of Global Warming

1) 80-talets sura regn och kalkning av sjöar är en påminnelse om detta och svavelutsläppens andra miljökonsekvenser.

2) Om vi inte börjar med svavelbaserad geoengineering.

Chalmers Climate Calculator. Del II: Om varför stabila utsläpp inte räcker för att stabilisera klimatet

Här kommer del II i vår serie gästinlägg av Christian Azar och Daniel Johansson. Båda författarna forskar i fysisk resursteori på Chalmers.

* * *

I vårt förra blogginlägg på Uppsalainitiativet presenterade vi Chalmers Climate Calculator. Vi utlovade då ett nytt inlägg där vi skulle erbjuda läsaren en mer detaljerad guide till modellen, men kanske framförallt hur den kan användas för att få bättre insikt kring hur klimatet fungerar.

Förra gången illustrerade vi hur mycket temperaturen kommer att öka om vi följer ett business as usual-scenario för utsläppen. Den här gången kommer vi att ställa oss, och besvara, några frågor vad som händer med temperaturen om vi stabiliserar eller minskar utsläppen. Läsaren kan sedan själv testa andra utsläppsscenarier.

Fråga 1: Hur påverkar konstanta emissioner atmosfärens koncentration av koldioxid, och vad blir effekten på temperaturen?

Låt oss börja med att välja konstanta utsläpp från år 2010 och framåt. Det görs genom att välja år 2010 i första rutan längst till vänster, där man anger vilket år emissions reduktionspolicyn börjar, och sedan sätter man minskningstakten till noll procent. Väljer man nu att trycka på ”generate scenario” så hamnar man på en utsläppsnivå på knappt 40 Gton CO2 per år under hela perioden.

Då stiger halten av koldioxid (se mittersta grafen i CCC om ni kör exemplet själva, eller i figuren nedan). Det är ungefär som att hälla vatten i ett badkar. Med ett konstant flöde kommer då vattennivån stiga. Den viktiga skillnaden mellan koldioxid i atmosfären och vårt badkarsexempel är att koldioxiden löses i världshaven och tas upp i världens skogar.

Men upptaget beror på koldioxidhalten i atmosfären. En viktig aspekt är att all koldioxid inte kan tas upp i haven och skogarna. Konstanta utsläpp leder därför till ökade halter i atmosfären.

I vår webbmodell beräknas hur mycket koldioxid som tas upp av hav och skog, och sedan presenteras hur mycket som stannar i atmosfären. Vi ser i figuren att konstanta utsläpp leder till koldioxidkoncentration stiger till närmare 575 ppm mot slutet av århundradet. Detta leder i sin tur till att jordens temperatur stiger under hela perioden, och når en ökning på cirka 2,7 grader i relation till förindustriella nivåer år 2100 (givet en klimatkänslighet på tre grader per CO₂-ekvivalent fördubbling).

Fråga 2: Hur påverkas temperaturen om man har konstant koncentration av koldioxid i atmosfären?

Låt oss nu istället testa vad som händer om utsläppen av koldioxid minskar med två procent om året från 2010 och framåt. Då ser man att halten av koldioxid stabiliseras (i grova drag) på cirka 425 ppm i atmosfären. Tittar man i temperaturfiguren (figuren nedan), ser man dock att temperaturen fortsätter att öka (och når 2,3 grader år 2100).

Anledningen till att temperaturen ökar trots att koldioxidhalten är konstant är att det tar tid att värma upp klimatet (ungefär på samma sätt som det tar tid att koka upp vatten på spisen). Då världshaven är stora sker fördröjningen över en period på flera decennier, ja uppemot sekler. Det beror också på att de minskade utsläppen gör att våra utsläpp av svaveldioxid minskar, och eftersom svavelutsläppen omvandlas till aerosoler som kyler, så minskar den den avkylande effekten. Uppvärmningens fulla potential kommer då till uttryck.

Figur 1. Den gulgröna linjen motsvarar före år 2010 historiska utsläpp, och därefter konstanta utsläpp, den blåa att utsläppen minskar med två procent om året.

Låt oss säga några ytterligare ord om hur koldioxoid tas upp av världshaven och skogar. I det här fallet får vi ju konstant koncentration. Anledningen till att man får en konstant koncentration i atmosfären är att man har ett högre tryck av koldioxid i atmosfären än i ythaven. Det gör att koldioxid trycks ned i haven (koldioxid tas också upp av skogar). Men när ythaven börjar ta upp koldioxid, så utjämnas tryckskillnaden, och då minskar flödet till haven. För att koncentrationen då inte ska öka, krävs att utsläppen successivt minskar. På sikt måste utsläppen ned till nästan noll för att halten av koldioxid i atmosfären ska stabiliseras. Vilken nivå stabiliseringen då hamnar på beror på hur mycket man släppt ut historiskt.¹

Den intresserade läsaren kan nu göra ett intressant experiment. Testa att minska koldioxidhalten med två procent från år 2010, 2020 och 2030. Då kommer man se att stabilisering uppnås på olika nivåer. Hur mycket betyder 10 och 20 års väntan för koncentrationen och temperatursvaret år 2100?


1) Släpper man ut ett ton koldioxid så stannar minst 15 procent cirka 1000 år i atmosfären (givet en för-industriell koncentration av koldioxid i atmosfären) . Ökar man utsläppen kommer denna andel att öka. Om vi släpper ut väldigt mycket kan uppemot 30 procent av allt vi släpper ut stanna (i tusentals år). Se till exempel Archer et al, 2009, Atmospheric Lifetime of Fossil Fuel Carbon Dioxide, Annual Review of Earth Planetary Sciences 37:117–34.

Rapporter från fronten

Här kommer några lästips om kampanjen mot klimatforskningen, om hur media och forskarna hanterar den.

Science NOW rapporterar från ett symposium om attackerna mot klimatforskningen. Symposiumet är anordnat av National Academy of Sciences och the American Association for the Advancement of Science.

Klimatforskarna har drabbats värst. De känner smällen av vad IPCC-författaren Chris Field har beskrivit som en ”feeding frenzy” sedan emailen släpptes i November. ”Situationen har helt spårat ur”, säger klimatforskaren Gerald North från Texas A&M. ”En kille mejlade mig för att säga att jag är en ’hora åt globala uppvärmningshopen.’”

Filmaren och fd forskaren Randy Olsen har på sin nya blogg ”The Benshi” en intervju med klimatforskaren Michael Mann om kampanjen mot honom själv och andra klimatforskare.

RO- Känner du dig belägrad ibland? Som i en bunker?
MM - Vi är i strid - det vetenskapliga samfundet. Jag menar att det klimatvetenskapliga samfundet har varit i strid i åratal. Det finns en organiserad, välfinansierad satsning på att diskreditera oss. Och inte bara vår vetenskap, utan också enskilda personer. Det finns en ökande satsning på så kallad Swiftboating av enskilda forskare. Smutskastningskampanjer riktas mot forskare enbart för att diskreditera dem, och därigenom diskreditera forskningen. Så jag tycket att det är tydligt att det är den attackmetod som klimatförnekarlobbyn använder.

Olsen skriver också om hur TV-bolaget CBS rapporterade om att Mann inte hade funnits skyldig till några oegentligheter: genom att återge en Youtube-video som smutskastade Mann.

I Skeptical Inquirer, en tidskrift för skeptiker i ordets egentliga betydelse, diskuterar fysikern Mark Boslough varför ”Climategate” fick ett sådant genomslag, medans knappast någon reagerar när ”klimatskeptiker” gör sig skyldiga till verkliga övertramp.

Det faktum att Climategate ansågs vara en nyhet bevisar att journalister ställer mycket högre krav på forskarna än på förnekarna, även om de inte medger det i deras strävan att rapportera om en kontrovers.

Slutligen vill vi peka på en reflektion av vetenskapshistorikern Spencer Weart om hur hans kolleger i framtiden kan komma att se på klimatdebatten.

Men det här var första gången som media rapporterade att ett helt samfund av forskare hade anklagats för ohederlighet. Sådana påståenden, om de t ex riktas mot en politiker och handlar om saker av mindre vikt, skulle vanligtvis ha krävt en ordentlig undersökning. Men även i ledande tidningar som The New York Times så citerades kritiker med en lång historia av fientlighet och överdrifter som om de vore experter. Som vi vet kan anklagelser som upprepas om och om igen fastna i det allmänna medvetandet, även om de senare visas (eller kunde redan då visas) vara osanna.

Svar på tal i din iPhone

Sedan en dryg vecka tillbaka finns klimatsajten Skeptical Science även som iPhone Applikation med svar på vanliga "klimatskeptiker"-argument.

Den trevliga applikationen har upprört "klimatskeptiker" världen över och varning har utlysts:

WARNING! There is an iphone app trying to put down what we have to say under the heading of 'Skeptical Science'. We need as many of you as possible to promote that this iphone app is yet another attempt to discredit 'Climate Realists'.

Stockholmsinitiativets Peter Stilbs ser sig kallad och beskriver den som en "papegoj-AGWApp" med en pondus som dock något förminskas av att de själva sedan länge sprider den bisarra debatthandledningen "Handbok för klimattänkare".

USAs främsta komiker driver med "klimatskeptikerna"

Från the Daily Show med Jon Stewart: Det är mörkt här, men det var ju ljust alldeles nyss!

The Daily Show With Jon Stewart	Mon - Thurs 11p / 10c
Unusually Large Snowstorm
www.thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Political Humor Health Care Crisis

Från Colbert Nation med Stephen Colbert: Stephen Colbert introducerar den nya vetenskapen Tittutologi - "Det som just hände är det enda som händer."

The Colbert Report	Mon - Thurs 11:30pm / 10:30c
We're Off to See the Blizzard
www.colbertnation.com
Colbert Report Full Episodes Political Humor Skate Expectations

SI, Jones och statistisk signifikans

På Stockholmsinitiativets förstasida kan man idag (18/2) läsa:

Jones medger: Ingen global uppvärmning sedan 1995! Den medeltida värmeperioden kan varit väl så varm som idag.

Rubriken länkar till en artikel i den Engelska tabloiden Daily Mail.

Detta låter ju sensationellt. Det handlar nämligen inte om vilken Jones som helst utan om professor Phil Jones från CRU.

Men går man till den BBC-intervju som det hela är taget från (och som ironiskt nog också SI länkar till), så kan man läsa vad Jones verkligen har sagt:

B - Do you agree that from 1995 to the present there has been no statistically-significant global warming

Yes, but only just. I also calculated the trend for the period 1995 to 2009. This trend (0.12C per decade ) is positive, but not significant at the 95% significance level. The positive trend is quite close to the significance level. Achieving statistical significance in scientific terms is much more likely for longer periods, and much less likely for shorter periods.

Lägg märket till orden “statistically-significant”, eller på svenska: statistiskt signifikant. Jones säger inte att det inte finns någon uppvärmning. Det vore konstigt om han hade sagt det, med tanke på att han i samma stycke säger att trenden för perioden är 0,12 grader/decennium. Han säger istället att det inte finns någon statistiskt signifikant uppvärmning den aktuella perioden. Och det är en väldig skillnad.

Så vad innebär statistisk signifikans? Jo, om vi observerar en positiv trend (av en viss storlek) så kan det bero på att det faktiskt blir varmare av någon orsak, t ex mer växthusgaser. Men det kan också bero på slumpen. Temperaturen varierar ju från år till på ett till synes slumpmässigt sätt. Statistisk signifikans handlar här om hur sannolikt det är att slumpmässiga variationer kan ge upphov till den observerade uppvärmningen. Jones talar om 95% signifikansnivå. Det betyder att om vi enbart har slumpmässiga temperaturvariationer så ska det vara 5% chans eller mindre att dessa ger upphov till en sådan observerad uppvärmning. Jones har tydligen kommit fram till den chansen är något större än 5%. Skälet är att det valda intervallet (på 15 år) inte är tillräckligt stort.

Med andra ord: temperaturen har gått upp de senaste 15 åren, men man kan inte helt och hållet utesluta att det är en tillfällighet. I alla fall om man enbart tittar på dessa 15 år och deras temperaturstatistik och inte tittar på bakomliggande fysikaliska processer osv. Jones sade verkligen inte att det inte finns någon global uppvärmning sedan 1995. Det är bara ett påhitt – eller möjligen ett missförstånd – av den ansvarige journalisten eller rubriksättaren.

Men man kunde ju hoppas att Stockholmsinitiativet kollade sina källor lite bättre. För de vet väl vad statistisk signifikans betyder?

I BBC-intervjun kan ni förresten också läsa vad Jones verkligen sade om den medeltida värmeperioden.

Uppdatering 100226: The Economist har en bra artikel om Phil Jones uttalande och innebörden av begreppet "statistisk signifikant"

Uppdatering 100302: Deep Climate frågar Lubos Motl om varför just 1995 och inte tex. 1994. Svaret är belysande:

Dear Deep Climate,

your point is somewhat shallow. In this thread, I discussed 1995 as opposed to 1994 because that’s the year that BBC asked Phil Jones about, and for a good reason. 1995 is the earliest year when the statistical significance of the trend from that year to 2009 safely fails. Since 1994, you could get a technically significant trend. It would still not be a robust result because a small change of the beginning year would destroy the statistical significance …

BBC asked a very good and highly relevant question in a technically accurate fashion and Jones had to answer it – the answer was clearly “Yes”. He was also allowed to add refinements. It’s just the religious bigots like most of the readers above who dislike the question and the answer – because the answer, “Yes, there’s been no statistically significant trend for 15 years”, shows that even if there’s anything such as “global warming”, it’s not really worth talking about. And you don’t like this fact for the same reason why an Islamic bigot doesn’t like the picture of Mohammed as just another obsessed warrior and/or terrorist: because it’s an inconvenient truth.

Cheers LM

Så frågan är konstruerad, av de "klimatskeptiker" som fick chansen att formulera BBCs frågor, så att Jones måste svara ja. Ett svar de sedan kan förvränga och sprida. Någon som fortfarande tror att dessa personer är intresserade av att söka en vetenskaplig sanning?

Guilt by association

Är man det minsta intresserad av skillnaden mellan riktig vetenskap och dåliga imitationer så känner man lätt igen taktiken som så kallade "klimatskeptiker" använder. Som vi redan skrivit några gånger används gärna påhittade eller falska citat, artiklar vinklas bortom all igenkännlighet och bagateller blåses upp till ofantliga proportioner. Ibland kan till och med riktiga vetenskapliga resultat användas i debatten, men bara då de passar med ens egen bild av hur verkligheten ska se ut.

Det här sättet att arbeta på används inte bara av "klimatskeptiker", utan även av kreationister, astrologer, homeopater, konspirationsteoretiker, antroposofer och de som tror att vaccin orsakar autism. Inget av dessa områden har vetenskapligt stöd utan hamnar istället under kategorin pseudovetenskap - läror som hävdar sig vara vetenskapliga men som inte uppfyller de kriterier som krävs av en vetenskap.

Helst skulle vi faktiskt inte vilja bunta ihop alla dessa områden med "klimatskepticism". Inte för att det inte är sant, utan för att det är ett argumentationsfel - ett retoriskt trick som kallas "guilt by association." Eftersom vi vill hålla en hög standard på Uppsalainitiativet försöker vi så gott det går att undvika detta här på bloggen. Vi har hela tiden antagit att klimatskeptikerna själva också skulle vilja hålla sig långt borta från att sammankopplas med de mer självklara pseudovetenskaperna.

Döm om vår förvåning då vi upptäckte att Maggie Thauersköld Crusell - en av de centrala personerna i den svenska klimatskeptikerlobbyn och personen bakom bloggen The Climate Scam - kommer att vara en av huvudtalarna vid ett seminarium anordnat av tidningen 2000-Talets Vetenskap. Trots titeln har tidningen, och seminariet, mycket lite med vetenskap att göra.

Här är lite information om övriga talare och vad de ska tala om:

Niels Harrit (konspirationsteoretiker)

Varför rasade det tredje tornet? Sju timmar efter att de två terroristplanen kraschat i World Trade Center tornen den 11/9, rasade även ett tredje torn (World Trade Center nr 7), hälften så stort som de andra två. Byggnaden rasade på ett sätt som inte fått någon förklaring. Forskaren Niels Harrit har undersökt rasdammet från byggnaden och upptäckt tonvis med sprängmedel. Var raset ett sprängjobb?

Annika Dahlqvist (2009 års förvillare)

Hälsovinster med LCHF! Hon berättar om hur man kan uppnå stora hälsovinster genom att minimera intaget av kolhydrater och öka intaget av naturliga fetter. Särskilt om man lider av kraftig övervikt eller diabetes. Allt fler moderna studier visar att det är den av etablissemanget rekommenderade högkolhydratkosten som leder till ökad ohälsa.

Alan Rees (vaccinfobiker)

Vaccinering - bluff och båg? Skyddar vaccinering mot svininfluensan och andra sjukdomar? Inte enligt forskaren Alan Rees, far till ett vaccinskadat barn. Det är det meningslöst och utgör en bakomliggande orsak till en mängd allvarliga sjukdomar och dödsfall. Forskaren Alan Rees redovisar i sin forskning att det inte finns några bevis för att vaccinering verkligen fungerar utan kan medföra att du drabbas av biverkningar.

Ingemar Ljungqvist (konspirationsteoretiker)

Tabu om AIDS. En myt inom medicinen är att AIDS och HIV härstammar från apor. Epidemiologiska fakta och logik pekar entydigt mot en speciell primat. Ingemar Ljungqvist redovisar fakta som pekar mot att HIV är en produkt sammanställd av flera virus - en syntes som utförts av forskare på den amerikanska militärinrättningen Fort Detrick.

Vi tycker förstås att "klimatskepticism" passar alldeles utmärkt i det här sällskapet. Alla de här ämnena är samma andas barn och använder samma förrädiska och falska sätt att argumentera på. Ren pseudovetenskap, helt enkelt, det är ju det vi sagt hela tiden!

Det som är förvånande är att en professionell lobbyist som Thauersköld Crusell gör tabben att associera klimatskepticism med allehanda annat hokus pokus på det här sättet. Var det verkligen genomtänkt? Ok att vi här på Uppsalainitiativet gör kopplingen, men att göra det själv??

Att mindre medierumsrena "klimatskeptiker" klantar sig är kanske inte lika uppseendeväckande. Ett aktuellt exempel är Peter Stilbs som apropå den globala uppvärmningen på bästa TV-tid menade att han kunde ”sätta en slant på att det blir kallare." Ett erbjudande för bra för att missa, tyckte Uppsalainitiativets Anders Emretsson som antog vadet och satsade 10 000 kronor. Men då backade Stilbs.

Varför då? Tror professor Stilbs inte ens själv på vad han påstår? För att enligt honom finns det inget godtagbart sätt att fastställa en global medeltemperatur. Frågan är vad han då menade med sitt påstående att det skulle bli kallare?

Via e-mail till Emretsson låter han meddela att han egentligen inte menade någonting utan att det var ”en talspråksjargong.” Ett ord som ganska väl sammanfattar Stilbs sammanlagda bidrag till klimatdebatten.

IPCC - Klimatpanelen

The Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) har fått utstå mycket kritik den senaste tiden. En del kritik har varit befogad medan annat mest handlat om ryktesspridning. Med anledning av ett inslag i SR där Anders Omstedt professor vid Göteborgs universitet tycker att ett oberoende organ bör granska IPCC tycker vi det är dags att titta närmare på vad IPCC är och hur IPCC fungerar.

1988 skapade World Meteorological Organization (WMO) och förenta nationernas miljövårdsprogram (UNEP - United Nations Environment programme) IPCC. IPCC ska tillhandahålla en balanserad överblick över kunskapsläget rörande klimatförändringarna.

IPCC:s senaste rapport består av tre arbetsgrupper The Physical Science Basis (Working Group I); Impacts, Adaption and Vulnerability (Working Group II); Mitigation of climate change (Working Group III). Rapporten är skriven av 450 huvudförfattare, utsedda för deras kunskap. I processen har 194 olika länder möjligheten att kommentera utnämningarna. Utöver detta så har ca 800 författare bidragit med text till rapporten och tusentals forskare har lämnat kommentarer och granskat rapporten i olika omgångar. WG I:s kommentarer och svar finns tillgängliga här och WG II:s här för den som är nyfiken på hur detta går till. Rapporterna består av ca 3 000 sidor och innehåller runt 18 000 källor varav den absolut största delen kommer från granskade vetenskapliga artiklar publicerade i vetenskapliga journaler.



Det stora jobbet kring rapporterna görs av obetalda forskare, endast ett fåtal personer är anställda och de hjälper till största delen till med att serva grupperna med tekniksupport.

Hur arbetet, granskningen och hanterandet av kommentarer går till finns enkelt tillgängligt på nätet. Det är därför både förvånande och olyckligt att se hur journalister och kommentatorer struntat att gå tillbaka till huvuddokumenten om vad IPCC är och hur processen fungerar för att sedan bidra till folkbildning kring detta. Nu florerar istället mängder med myter om vad IPCC är och hur det fungerar.

Det kan också vara värt att påminna sig om hur stödet för IPCC sett ut. Mig veterligen finns det än idag inte en vetenskaplig akademi som uttalat sig i frågan som inte ställt sig bakom de grundläggande dragen i IPCC:s rapport. Ett talande exempel är en del ur detta gemensamma utspel av 18 nationella vetenskapsakademier, däribland vår Kungliga Vetenskapsakademien.

"The work of the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) represents the consensus of the international scientific community on climate change science. We recognize the IPCC as the world's most reliable source of information on climate change and its causes, and we endorse its method of achieving this consensus."

Personligen tycker jag att de självutnämnda skeptikernas oförmåga att hitta fel i rapporterna är bland de starkaste beläggen för att IPCC-processen fungerar.

Allt detta betyder naturligtvis inte att processen inte går att göra ännu bättre. Men jag har mycket svårt att tänka mig att någon sorts oberoende grupp skulle kunna tillsättas för att granska IPCC, dels eftersom IPCC redan är granskade av mängder med forskare, dels för den tid det skulle ta för nya forskare att gå igenom allt material. Den bistra verkligheten är att nästa rapport (AR5) redan har börjat snickras på något som krävs för att något vettigt ska hinna skrivas ihop till 2013, men några små förändringar är så klart möjliga.

Förslagen till förändringar finns så klart, bland annat har det diskuterats om det skulle bli bättre ifall man betalade några av forskarna. Detta skulle kunna göra att arbetet lockar fler forskare och att forskarna kan lägga ner mer tid på författandet eftersom man inte behöver göra sina ordinarie jobb samtidigt. Något kopplat till detta är kritiken att rapporterna kommer ut med för långa mellanrum, vilket gör att underlaget för beslutsfattare kan bli osäkert i snabbt framskridande forskningsområden. Men att producera rapporter snabbare gör också att man kan få svårt att granska rapporterna lika noga. I vilket fall kommer genomgripande förändringar mest troligt få vänta tills nästa rapport publicerats.

Mike Hulme är en av de forskare som redan 2007 var ute och föreslog att IPCC skulle struktureras om, alternativt att något liknande men nytt skapas. Hulmes position angående detta har inte förändrats men tvärt emot rykten som antytt att han vill att IPCC skulle läggas ner nu på en gång så vill också Hulme vänta med detta tills efter nästa rapport (AR5). Hulmes förslag är likt många andras handlar om fler kortare rapporter som kommer ut med tätare mellanrum. Men han föreslår också andra förändringar som en tydligare regionalisering av arbetet, vilket för prenumeranter går att läsa i Nature.

---

För tydlighetens skull så har jag klippt ut IPCC:s roll från principerna som styr deras arbete så det kan jämföras med Stockholmsinitiativet och Peter Stilbs variant.

”The role of the IPCC is to assess on a comprehensive, objective, open and transparent basis the scientific, technical and socio-economic information relevant to understanding the scientific basis of risk of human-induced climate change, its potential impacts and options for adaptation and mitigation. IPCC reports should be neutral with respect to policy, although they may need to deal objectively with scientific, technical and socio-economic factors relevant to the application of particular policies.

Review is an essential part of the IPCC process. Since the IPCC is an intergovernmental body, review of IPCC documents should involve both peer review by experts and review by governments.”

Och Stilbs:

“-Hela klimatpanelens mandat har varit att söka efter mänsklig påverkan på klimatet, underförstått från koldioxiden, säger Peter Stilbs.”

Och från Stockholmsinitiativets hemsida:

"Mandatet suddar ut gränserna mellan vetenskap och politik. Experterna skall ha sin roll som vetenskapsmän, men samtidigt uppmanas de att fungera som politiker. De skall inte bara tala om hur mänskliga utsläpp av växthusgaser påverkar klimatet. De uppmanas också att tala om för politikerna hur de skall handskas med frågan. Med FN i ryggen blir detta nära nog ett slags beslutsfattande, fast utan något demokratiskt mandat från några väljare i hemländerna."

Heimersons dilemma

I en kolumn i Aftonbladet berättar Staffan Heimerson om hur han vaccinerade sig mot svininfluensan. Läkaren som vaccinerade honom berättade om hur vaccinering hade utrotat polio. Men när Heimerson senare träffade sin husläkare så tyckte denne att vaccineringen var onödig: svininfluensan var bara en vanlig gammal Hongkongsnuva som muterat.

Med detta var jag ännu mera nöjd. Två läkare, två åsikter. De två läkarna bar sig åt som man ska göra i vetenskapens värld. Lyssna. Tvivla. Argumentera. Det finns mer än en infallsvinkel. Allt är inte säkert. En second opinion, tack. En dag får vi veta vem av dem som hade rätt.

Heimerson jämför sedan dessa läkare med IPCC, FNs klimatpanel:

I FN:s klimatpanel går det till på motsatt vis. Dess fler än 400 forskare, klimatologer, statistiker är ense in till sista kommatecknet. Det är som sutte de i Vatikanen och diskuterade den obefläckade befruktningen eller i Högsta Sovjet och visste vad Stalin ville höra. Det som gör mig misstänksam mot dem är att de alla kommer fram till exakt samma resultat. Inga skeptiker, inga avvikare. Hela högen med ett högljutt halleluja till sin rapport, styvnackat säkra som Carola om Guds vilja.

Detta är visserligen en grov karikatyr - det finns säkert mycket som de olika forskarna inte är överens om, och de tiotusentals forskningsrapporter som IPCCs fjärde rapport bygger på innehåller med nödvändighet en del inbördes motstridiga resultat. Och det är inte så snyggt att blanda in Stalin och Carola. Men låt gå för det: Heimerson skriver kolumner och levererar åsikter, inte fakta. Det intressanta här är Heimersons logik.

Tänk om Heimersons husläkare hade bekräftat att vaccinering mot svininfluensan är bra. Vad hade Heimerson gjort då? Det kunde bara betyda en sak: att de två läkarna inte bär sig åt som man bör i vetenskapens värld. Heimerson hade kastat sig över tangentbordet och skrivit en ilsken kolumn med rubriken "Mina läkare är alarmister".

Man kan roa sig med att fundera på hur Heimerson skulle hantera en del andra frågeställningar. Verkar tyngdkraften i riktning mot jordens centrum? Kan man få cancer av rökning? Bör man verkligen vara försiktig med hygienen när man tillagar kyckling? Kokar vatten vid 100 grader?

Konsekvensen av Heimersons logik är att det aldrig är någon idé fråga forskare. För om de inte är överens så vet man inte vilken av dem man ska tro på, och om de är överens så kan man inte lita på dem.

Men vi andra behöver inte fastna i detta Heimersonska dilemma. Det är fullt möjligt att ett antal olika forskare, efter att ha lyssnat, tvivlat, argumenterat, observerat och testat, så småningom kan komma fram till samma slutsats. Det är fullt möjligt att den vetenskapliga bevisningen ibland pekar tydligt åt ett visst håll. Vore så inte fallet, så skulle vetenskapen aldrig kunna göra några framsteg. Allt vore bara en fråga om tyckande, som i Heimersons värld.

Ibland talar naturen till oss med klar och stark röst. Då ska vi inte hålla för öronen.

Chalmers Climate Calculator. Del I: Om osäkerheten i klimatsystemet

Detta är den första bloggposten i vad som är tänkt att bli en serie om tre, av våra gästskribenter Christian Azar och Daniel Johansson. Christian Azar är professor i fysisk resursteori på Chalmers och var en av huvudförfattarna till 2001 års IPCC-rapport; vidare satt han i regeringens kommission för hållbar utveckling 2007-2009 och är författare till boken Makten över klimatet från 2008. Daniel Johansson är doktor i fysisk reursteori på Chalmers och har tidigare arbetat på IIASA-institutet i Österrike.

* * *

För någon vecka sedan gjorde vi Chalmers Climate Calculator tillgänglig för allmänheten. Det är en enkel klimatmodell som kan användas för att beräkna

• hur mycket koldioxidhalten i atmosfären ökar för ett visst utsläppsscenario, och
  
• vilken effekt på temperaturen det får under de närmaste hundra åren.
  

Läsaren styr själv hur mycket koldioxid som släpps ut på global nivå i framtiden, och kan därigenom testa en massa påståenden om vad klimatmodellerna säger om jordens framtida klimat.

Man kan t ex beräkna jordens medeltemperatur fram till år 2100 om man låter utsläppen växa enligt ett business as usual-scenario, eller om man stabiliserar utsläppen på dagens nivå, eller om man minskar med säg 2 procent om året. Hur mycket temperaturen kommer att öka beror på hur klimatet reagerar på ökade halter av koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären. Inom forskarvärlden används ett begreppet klimatkänslighet (climate sensitivity) för att ange hur mycket jordens temperatur förväntas öka om man fördubblar halten av koldioxid i atmosfären¹ och väntar tills jämvikt har uppnåtts.

I den allra enklaste av beräkningar skulle temperaturen öka med drygt en grad. Men i denna beräkning beaktas inte att när temperaturen stiger så kan atmosfären hålla mer vattenånga, som i sin tur ytterligare förstärker uppvärmningen. Vattenånga är nämligen också en växthusgas. Växthuseffekten förstärks alltså, man pratar om en positiv återkopplingsmekanism. Det finns både positiva och negativa sådana.

Den stora osäkerheten i klimatkänsligheten beror till stor del på moln. Molnen har en komplicerad påverkan på atmosfärens energibalans. Olika moln har olika effekt. Fler moln på hög nivå gör att uppvärmningen förstärks, fler utspridda moln på låg nivå gör att effekten blir den motsatta. Små förändringar i sättet som atmosfären och molnen modelleras kan ge stora utslag i resultaten. När forskare på Geophysical Fluid Dynamics Laboratory på Princeton University började använda ett bättre sätt att beräkna tjockleken på det nedersta lagret i atmosfären, där moln som är kritiska för jordens energibalans bildas, sjönk klimatkänsligheten från kraftiga 4,5 grader till 2,8 grader.²

Detta visar hur svårt det är att faktiskt beräkna ett korrekt värde, eftersom system med återkopplingar kan vara mycket känsliga. Att olika modeller ger olika resultat när det gäller klimatkänsligheten beror huvudsakligen på hur molnen modellerats.³ I stora klimatmodeller (som beaktar hela atmosfärens och havens cirkulationssystem) beräknas hur vattenånga och moln påverkas när temperaturen går upp. Det är komplicerade beräkningar som tar lång tid. Modellerna ger ett värde på klimatkänsligheten.

I Chalmers Climate Calculator väljer modellanvändaren själv denna parameter. Det gör att beräkningarna kan gå snabbt, och att man kan testa vilken effekt olika antaganden kan få.

Som en illustration kan vi köra modellen under antagandet att våra utsläpp följer ett business as usual-scenario (ligger som default i modellen), och beräkna hur den globala medeltemperaturen utvecklas under de närmaste hundra åren om klimatkänsligheten är 1,5, 3 eller 4,5 grader. Resultatet visas i figuren nedan. Läsarna uppmanas att göra samma test själva (man ändrar då värdet på klimatkänsligheten och kör modellen tre gånger, figuren kan sparas genom att högerklicka på figuren och sedan "spara som bild").
Den översta kurvan motsvarar en klimatkänslighet på 4,5 grader, den mittersta en klimatkänslighet på 3 och den understa på en och en halv.⁴ Man ser här vilken oerhörd betydelse värdet på klimatkänsligheten har för den framtida temperaturutvecklingen.

Ett riktigt lågt värde för klimatkänsligheten (säg 1 grad per CO2-fördubbling) motsvarar vad en del klimatskeptiker menar ligger nära sanningen. Modellen kan därför vara av intresse att använda även för dem.

Modellen kan även användas till att analysera en lång rad andra frågor, t ex

• Vad blir temperaturen år 2100 om utsläppen stabiliseras på dagens nivå, eller säg minskar med 3 procent om året från och med idag?
  
• Vad händer om man istället börjar minskas 10, 20 eller 30 år senare?
  
• Vad händer om bara i-länderna minskar sina utsläpp men inget görs i u-länderna?
  
• Hur mycket och hur snabbt behöver i- respektive u-länder minska utsläppen för att nå tvågradersmålet?
  
• Vilken roll spelar avskogning för atmosfärens koldioxidhalt och temperatur? Hur mycket begränsas temperaturökningen om vi får stopp på avskogningen?
  

För att svara på de senare av dessa frågor får man gå in i tvåregionsvarianten av modellen, som hittas här. I en senare bloggpost planerar vi återkomma till dessa och andra frågor och illustrera hur modellen kan användas för att ytterligare belysa hur våra utsläpp kan påverka klimatet.

Fotnoter

1) Om man ska vara noggrann så handlar det om en fördubbling av koldioxidhalten i relation till den pre-industriella nivån, eller en ökning av koldioxid och metan, och andra växthusgaser, som sammantaget motsvarar den påverkan på strålningsbalansen som motsvarar en fördubbling av halten av växthusgaser. Man brukar prata om en fördubbling av den CO2 ekvivalenta halten av växthusgaser i atmosfären.

2) Kerr, R., Science 305, s. 932–934, 2004. Osäkerheterna kan även slå åt andra hållet. Om vi antar att en modell beräknat klimatkänsligheten till fyra grader, men vi sedan upptäcker att återkopplingsmekanismerna är 20 procent starkare än vad man tidigare trott, så hamnar klimatkänsligheten istället på hela tio grader.

3) Se Soden, BJ., och Held, IM. ”An assessment of feedbacks in coupled climate ocean-atmosphere models”, Journal of Climate 19, s. 3354, 2006.

4) När vi gjort den här körningen har vi antagit att aerosol-effekten år 2005 är -1 W/m2, vilket betyder att partiklar i atmosfären leder till en kylning av klimatet på ungefär 2/3 av dagens uppvärmande effekt från koldioxid. Det finns även osäkerheter kring aerosoler (vilket framgår i informationsrutan kopplad till aerosoler i klimatmodellen). I en kommande bloggpost planerar vi återkomma till denna fråga i mer detalj.

McIntyres organiserade FOIA-spammande av CRU

En del av kritiken mot CRU har handlat om FOIA-förfrågningar¹ från Steve McIntyre som inte ska ha behandlats korrekt. Freedoom of Information Act, FOIA, är Brittiska motsvarigheten till offentlighetsprincipen dock med betydligt fler begränsningar.

Kanadensaren McIntyre brukar framställas som den trägne skeptikern som håller ett kritiskt öga på klimatforskningen via sin blogg ClimateAudit. Hans verkliga utgångspunkter och associationer är dock av ett annat slag som Deep Climate nyligen beskrivit efter gjorda efterforskningar.

McIntyre har sökt att få ut stationsdata från CRUs arkiv och Met Office för sin "kontrollräkning" av klimatologernas temperaturserier. Dessa har inte kunnat till fullo bifalla hans begäran bland annat då delar av informationen ägs av Met Office och andra nationella väderbyråer som, av bland annat kommersiella skäl², inte ger bort dem utan överenskommelser kring icke spridning och syfte med hanteringen. Då McIntyre vet vilka data han saknar kunde han nu naturligtvis ha vänt sig till de olika väderbyråerna och förhandla om villkoren för tillgång till stationsdata, men den vägen väljer inte McIntyre.

Istället uppmanar han den 24 juli 2009 på sin blogg läsare att spamma UEA med förfrågningar:

I suggest that interested readers can participate by choosing 5 countries and sending the following FOI request to david.palmer at uea.ac.uk:

Dear Mr Palmer,

I hereby make a EIR/FOI request in respect to any confidentiality agreements)restricting transmission of CRUTEM data to non-academics involing the following countries: [insert 5 or so countries that are different from ones already requested]

1. the date of any applicable confidentiality agreements;
2. the parties to such confidentiality agreement, including the full name of any organization;
3. a copy of the section of the confidentiality agreement that “prevents further transmission to non-academics”.
4. a copy of the entire confidentiality agreement,

I am requesting this information for the purposes of academic research.

Thank you for your attention.

Yours truly,

yourname

If you do so, please post up a copy of your letter so that we can keep track of requested countries.

Hans kompis Ross McKitrick hänger genast på liksom många av hans läsare medan McIntyre underhåller med listor på länder så spammandet förenklas. Det är heller inte intressant om skribenten av hans spam verkligen håller på med någon forskning som det står i mejlmallen. McIntyre är bara intresserad av att trakassera Univeristy of East Anglia vilket framgår tydligt bland annat av denna kommentar:

Patrick M

I too would write a letter to someone except for the fact that I am a mere muggle, (non-academic), and would be far too tempted to use the data for commercial purposes, like selling it to some senator in a highway rest stop or selling it to Amy Winehouse in some dark alley.

Steve: non-academics please ask as well. The more the merrier.

Resultatet är naturligtvis att UEA dränks i nästan identiska förfrågningar som alla kräver timmar eller dagar av arkivarbete för att uppfyllas. När de inte kan hantera dessa, visar sig ha smärre brister i arkiveringsrutinerna, eller i interna e-postbrev reagerar som vettiga människor som blir trakasserade reagerar, så ropar McIntyre och förnekosfären "konspiration", "fusk", "bluff!" och avslöjar därmed vilka mobbingtyper de verkligen är.

Och förresten. Vi är inte intresserade av att läsa ännu en mängd billiga försök till relatio criminis, comparatio eller status translationis så ni kan skippa de kommentarerna.

1) Egentligen är det två lagar FOIA och EIR. Där EIR gäller för sådant som har med miljö att göra. Men jag väljer att kalla det FOIA då det är så det blivit känt.

2) Bland annat SMHI kräver avtal för att få ut deras data.

Utsläpp öppnar för sirapsfusk

En av orsakerna till att vi vet att det är människan som är orsaken bakom de stigande halterna av koldioxid i atmosfären är förändringen i förhållande mellan olika kolisotoper (läs mer om det här). Nu visar det sig att denna förändring också kan ha börjat märkas i kvalitetskontrollen av mat.

En nyligt publicerad vetenskaplig artikel med titeln Is climate change hiding the decline of maple syrup? handlar om lönnsirap vars isotopförhållanden börjat förändras. Kol-13 förhållandet till isotopen kol-12 i lönnsirap har börjat sjunka. Varför är då detta intressant? Jo, ett sätt att kontrollera vilket sötningsmedel som är tillsatt i mat är att titta på hur mycket kol-13 det finns i förhållande till kol-12. Majs och socker sockerrörs fotosyntes skiljer sig från de flesta andra plantor bland annat lönnens, vilket gör att majs och rörsocker har ett annat kol-13 till kol-12 förhållande. Man kan säga att av de kolatomer som finns där så har majs och rörsocker relativt sett fler kol-13 atomer än andra växter.

När man då kontrollerar ifall till exempel lönnsirap har rätt kol-13 kol-12 förhållande så säkerställer man att inte för mycket ”billigt” sötningsmedel tillsats. Men nu när sirapens isotopförhållandens börjat sjunka skulle man kunna tillsätta mer ”billigt” sötningsmedel utan att komma över gränsvärdet för lönnsirap.

Som kuriosa kan nämnas att en annan kvalitetssäkring av mat där isotopförhållanden kan användas är Kalix Löjrom, men där tittar man främst på grundämnet Strontium.

'

Finns inget av substans att kritisera: hitta på!

"Unless we announce disasters, no one will listen." Så lyder ett av de mest spridda citaten i klimatdebatten. Det tillskrivs Sir John Houghton, en av nyckelpersonerna bakom bildandet av IPCC.

Citatet är en favorit bland klimatförnekare; det får 130 000 träffar med Google. Kända förnekare på den internationella arenan som Monckton, Booker, Peiser med fler använder det ofta, liksom vår lokale Peter Stilbs.

Problemet är att Houghton inte känner igen att han någonsin har sagt något liknande.

It's not the sort of thing I would ever say. It's quite the opposite of what I think and it pains me to see this quote being used repeatedly in this way. I would never say we should hype up the risk of climate disasters in order to get noticed.

Han överväger vidare juridiska åtgärder

It doesn't do me any good because it suggests to everyone that I have hyped things up. I've been growing aware of it now for some time. The trouble is, if I just deny it then it cuts no ice with the people who want to believe it. I have to consider legal action

Så var kommer det då ifrån? För att få klarhet i frågan har The Independent sökt efter källan. Första gången det används är 2006 i en av text av "klimatskeptikern" Piers Akerman i den Australiska tidningen The Daily Telegraph:

This alarmist approach reeked of stupidity, snake oil, and misguided gospel preaching but was in line with a formula adopted by the first chairman of the IPCC, Sir John Houghton, who produced the IPCC's first three reports in 1990, 1995 and 2001 and wrote in his book Global Warming, The Complete Briefing, in 1994: 'Unless we announce disasters no one will listen.'

Akerman påstår alltså att "citatet" kommer från Houghtons bok Global Warming, The Complete Briefing från 1994. Men det finns inte i boken. Och trots att Independent har frågat så vägrar Akerman att svara på tidningens förfrågningar om var han hittat det. Det verkar inte bättre än att det är påhittat.

Efter Akermans artikel spred sig citatet över förnekosfären som en löpeld. Efter tre år var det allmängods. De som angav en källa citerade alla Houghtons bok, givetvis utan att kontrollera sanningshalten.

Egentligen borde man kanske inte bli förvånad av den här bristen på ärlighet och källkritik? Ännu ett exempel att lägga till listan på falska citat, vinklade artiklar, selektiv användning av vetenskap och hypade bagateller som används för att inte bara angripa klimatvetenskapen utan även enskilda forskare. Listan börjar bli lång nu, och längre lär den bli.

Uppdatering:
Följande mejl har skickats till Stockholmsinitiativet

Till Stockholmsinitativets medlemmar!

Som ni säkert sett har The Independent ( http://www.independent.co.uk/environment/climate-change/fabricated-quote-used-to-discredit-climate-scientist-1894552.html ) spårat källan till det citat som tillskrivs Sir John Houghton och funnat att det härrör från en artikel av en Australiensisk "klimatskeptiker" och inte på något sätt speglar uttalanden eller åsikter framförda av Houghton. Då ni (bla genom Peter Stilbs) spritt och utnyttjat detta citat håller ni säkert med om att det vore till fördel för ert förtroende som debattörer i klimatfrågan om ni offentligt tillstod felet kring citatet och tar avstånd från fortsatt användande. Jag finner för närvarande ingen sådan information på er hemsida.

Anders Martinsson
Uppsalainitiativet