Gott nytt år!

Vi på Uppsalainitiativet vill tacka alla våra läsare och önska er alla ett gott nytt år!



För den som får lite tid över i långhelgen kan vi rekommendera David Archers föreläsningar runt den globalauppvärmningen. För den lässugne rekommenderar vi så klart hans bok Understanding the forcast.

Fråga till en klimatskeptiker

Från kommentarsfältet till ett annat inlägg. Maggie Thauersköld Crusell skrev:

"Hmm, det är väl ingen som säger att människans koldioxidutsläpp inte har NÅGON som helst effekt. Så visst förekommer en viss antropogen växthuseffekt. Människan påverkar dessutom klimatet (framför allt lokalt) på andra sätt, t.ex. genom förändrad markanvändning.
Att därifrån dra slutsatsen att den antropogena växthuseffekten är den drivande klimatfaktorn... nja, där håller jag tyvärr inte med."

Jag har två seriösa frågor (med anledning av en tidigare post jag skrivit). Du skriver att du antar att människans koldioxidutsläpp har viss påverkan på klimatet, men inte lika stor som IPCC säger (ca 3 graders höjning vid fördubbling av koldioxid)

1. Vilken temperaturhöjning anser du vara den bästa uppskattningen?

2. Vilken modell stödjer den tesen?


mvh
/Cecilia

Pseudoskeptikernas ”svåra” frågor

Jag erkänner mig som en av de hängivna South Park-fansen och ett av de senaste avsnitten är för bra för att inte kommentera. Erik Cartman är i högform och lyckas få uppdraget som uppläsare av morgonens meddelanden från skolan. Cartman skulle naturligtvis inte missa ett sådant tillfälle att dra uppmärksamhet till honom och frågor han driver. I en parodi av bland andra den amerikanska journalisten Glenn Beck börjar Cartman att ställa de svåra frågorna.

Ni vet hur svåra frågor kan låta ”Världen blir varmare och varmare. Eller?” och ”Blir det verkligen varmare”. Lyckligtvis har väldigt få svenska journalister sjunkit till Glenn Becks nivå, möjligtvis kommer Elisabet Höglund ”sen 1998 inte har skett någon global uppvärmning alls. Vissa år har temperaturen till och med sjunkit.” och Anders Edwardsson nära.

I nätvärlden har vi som ni vet Stockholmsinitiativet med bloggande Maggie, där professorer inte drar sig för liknande lågvattenmärken. Min personliga favorit är kanske när Maggie (efter vårt av henne uppmärksammade inlägg på området) återupprepar myter och förvirringar i samma anda på en presentation i Göteborg. ”Det är fullt möjligt att vi nu nått en temperaturtopp och att temperaturen kommer att fortsätta sjunka” framfördes vid ett felaktigt resonemang runt temperaturförändringar och klimatmodeller.

Att en PR människa som Maggie på detta sätt återupprepar myter är förståeligt eftersom det stora flertalet inte söker djupare än soundbites och som soundbite är snacket om sjunkande temperaturer mycket effektivt. Att diverse akademiker vid Stockholmsinitiativet uthärdar är dock för mig skrämmande.

Att skratta med Cartman är lätt, tyvärr fastnar skrattet i halsen när man inser att Glenn Beck och Stockholmsinitiativet faktiskt stundtals tas seriöst. Tack och lov har media i stort ignorerat förvirrarna.

Avslutningsvis blir min profetia inför nästa år att dessa pseudoskeptiker kommer fortsätta att förundras av att ingen tar deras teorier seriöst men att de ändå kommer envisas med att sprida sin förvirring utan någon djupare research.

Pale Blue Dot

Carl Sagan

God Jul önskar

Uppsalainitiativet

Koldioxid genom Fanerozoikum

Koldioxid är en viktig växthusgas, inget tvivel om den saken. Iskärnor visar att den globala temperaturen och atmosfärens koldioxid koncentration är starkt sammankopplade, där koldioxidökningen förstärker en pågående ökning av temperaturen, och vice versa. Men är detta samband mellan koldioxid och temperatur vanligt i Jordens förflutna innan Kvartär? Finns det indikationer i det förflutna på trösklar i koldioxidnivåer där kalla respektive varma perioder alltid infaller vid ett visst koldioxidintervall? Först, låt oss gå in på hur temperaturen har varierat under Jordens förflutna, mer specifikt under de senaste 542 Ma, den eon som kallas för Fanerozoikum.

Temperaturmätningar
Av naturliga skäl är den mest tillförlitliga uppskattningen av den globala temperaturen före Kvartär förekomsten av vidsträckta inlandsisar. Direkta bevis på omfattande nedisningar är tilliter (litifierad morän) och de olika slags märken ismassan lämnar efter sig på den underliggande berggrunden. Således vet vi idag att en kort nedisning inträffade i Ordovicium (ca. 446-444 Ma) och tre längre nedisningar i dels Devon-Karbon (ca. 361-349 Ma), Karbon-Perm (ca. 326-267 Ma) samt den nutida som inleddes för ca. 35 miljoner år sedan. Det finns även flera indirekta indikatorer på nedisningar som med viss försiktighet kan användas, exempelvis:

• snabba globala förändringar i havsytan som inte kan härledas till tektoniska orsaker
• enstaka större klaster i finkornigare sediment, så kallade dropp stenar eller ”ice-rafted debris”
• utbredning av olika temperaturkänsliga sedimentära bergarter som evaporiter och rev

Fig. 1. Från Royer m. fl., (2004). a) Temperaturavikelsen under Fanerozoikum jämfört med dagens temperatur.b) Den kosmiska strålningen under Fanerozoikum normaliserat mot dagens kosmiska strålning. c) Blå staplar motsvarar omfattande nedisningar och ljusblå kyligt klimat.

Under isfria perioder när den globala temperaturen varierar mellan kylig till varm kan man rekonstruera temperaturen via syreisotopvariationen över tid i marina karbonater (detta uttrycks som δ¹⁸O, kvoten i tusendelar mellan ¹⁸O/¹⁶O relativt till en standard). Syreisotoperna fraktioneras beroende på temperaturen, ju kallare det är, desto mer ¹⁶O evaporerar relativt till ¹⁸O och därmed kommer mer av den tyngre syre isotopen av vara tillgänglig för marina organismer (δ¹⁸O stiger).

Naturligtvis finns det flera faktorer att beakta för att uppskattningen av dåtida temperaturer via δ¹⁸O inte ska bli fel, exempelvis påverkar havens pH (surhet) karbonaternas δ¹⁸O. Tidigare rekonstruktionerna tog inte hänsyn till havsvattnets pH, vilket till stor del styrs av koldioxidmängden. Dessutom, om inte hänsyn tas till detta kommer relationen mellan koldioxid och temperaturen att bli felaktigt försvagad. Notera att den dåtida pH-korrigerade temperaturen är överlag högre, vilket stämmer bättre med paleoklimatologiska observationer under Fanerozoikum, särskilt under Mesozoikum, som karaktäriseras av en lång varm period med flera korta, kalla pulser (från indirekta bevis som fallande havsnivåer, droppstenar och även δ¹⁸O).

Notera att den kosmiska strålningen (Φ i fig. 1) och den okorrigerade temperaturrekonstruktionen förutspår långa och vidsträckta nedisningar, vilka passar illa med de direkta bevis som finns för de omfattande nedisningarna under Fanerozoikum. Däremot inträffar de mest omfattande nedisningar under Fanerozoikum samtidigt med de djupaste dalarna i den pH-korrigerade temperaturrekonstruktionen. Därmed tyder det på, åtminstone under tidsskalor av miljoner år, att kosmisk strålning har mindre påverkan på klimatet än vad som tidigare har föreslagits.

Koldioxid
Vad reglerar atmosfärens koncentration av koldioxid och hur kan vi överhuvudtaget veta något om hur atmosfären utvecklats under de senaste 600 Ma åren, i detta fall med avseende på koldioxid?

På geologiska tidsskalor kontrolleras atmosfärens innehåll av CO2 huvudsakligen av kemisk vittring¹ (hydrolys) av Ca-Mg silikater och den vulkaniska aktiviteten, vilket förenklat kan skrivas:

CO₂+(Ca,Mg)SiO₂ = (Ca,Mg)CO₃+SiO₂ (1)

Det vill säga, reaktionen från vänster till höger beskriver hydrolysen av Ca-Mg silikater i bergrunden på grund av att koldioxid i vatten bildar en svag syra. Allt eftersom reaktionen fortskrider till vänster dras koldioxid ur atmosfären och koldioxidnivåerna sjunker. Ca²⁺ och Mg²⁺ förs ut till haven där de sedimenterar som biogent och kemisk utfällda karbonater. När reaktionen går från höger till vänster beskriver den upphettningen av Ca-Mg karbonater, via vulkanism, metamorfism och diagenes, vilket frigör koldioxid till haven och atmosfären under bildandet av Ca och Mg silikater. Geokemiska modeller (GEOCARB III) av atmosfärens koldioxidinnehåll baserade på marina sediments ⁸⁷Sr/⁸⁶Sr-kvot bygger på att denna kvot varierar i takt med vilket håll reaktion (1) går, då ⁸⁷Sr/⁸⁶Sr-kvoten skiljer sig åt mellan kontinenterna och manteln. Stigande ⁸⁷Sr/⁸⁶Sr-kvoter indikerar minskande koldioxidnivåer i atmosfären och tvärtom, det vill säga; snabbare vittring av kontinenter leder till ökat inflöde av kontinenternas Sr-isotopsignatur till haven vilket även minskar mängden koldioxid atmosfären och vice versa.

Flera proxy studier används vid rekonstruktionen av atmosfärens koldioxidnivå innan Kvartär, som : δ¹³C i pedogena karbonater (karbonater i "fossila" jordmåner, eng. paleosols), fytoplankton och levermossor (eng. liverworts), antalet stomata i växters ( C₃-växter) blad, samt δ¹¹B i planktoniska foraminiferer. Alla dessa metoder bygger på principen att de samvarierar med koldioxid i dag samt att de kan mätas tillförlitligt i ”Jordens arkiv”. Genom det vi vet om hur de olika proxierna relaterar till dagens förhållanden kan vi applicera denna kunskap på hur dessa har varierat i det förgångna.

Fig. 2. Radiative forcing från CO2 och solen genom Fanerozoikum. Viktigt att ha i åtanke är att Solen var svagare i Jorden förflutna, under nedisningen i senare delen av Ordovicium (ca. 440 Ma) var instrålningen ca. 4 % lägre än vad den är idag. Därmed var koldioxidtröskeln för nedisning betydligt högre än dagens. I grafen antas det att luminositeten ökat linjärt från 94.5 % av dagens ljusstyrka. Värdena är relaterade till de förindustriella nivåerna (CO2 = 280 ppm; solens luminositet = 342 W/m2). De mörka banden representerar perioder där direkta bevis för omfattande nedisning existerar. Efter Royer (2006)

Fig. 3. Koldioxid och temperatur variationen från slutet på Ordovicium till idag (460-0 Ma). Perioder med starka indikationer på utbredda inlandsisar markeras av mörkgråa staplar. Ljusgråa staplar markerar kyligt klimat. Horisontella prickade linjer representer möjliga trösklar för globalt kalla händelser respektive omfattande nedinsningar. Därmed kan 1000 ppm vara en tröskel till globalt sett kallt klimat och 500 ppm vara en tröskel till omfattande nedisningar. Efter Royer (2006).

Vad kan vi dra för slutsatts av att koldioxidnivåerna i atmosfären över lag samvarierar under Fanerozoikum (Fig. 2-3)? Ja, att koldioxid är den primära orsaken till klimatförändringar är inte säkert, men sett till vad Jordens förflutna säger oss så finns det mycket som indikerar på att koldioxid med stor sannolik är en av flera viktiga faktorer, som solens luminositet, kontinenternas konfiguration, Jordens albedo, orbitala parametrar, som styr det globala klimatet. Är man lagd åt det cyniska hållet kan man i alla fall glädja sig åt att om koldioxidnivåerna fortsätter att stiga kommer de utgöra en liten försäkring mot framtida istider.

Se även: AGU 2009: "Den största reglerratten"

¹Även fotosyntesen och mängden kol som begravs i marken inverkar på atmosfärens halt av CO2 men den är av mindre betydelse, och detta samband kan skrivas:

CO₂+H₂O = CH₂O+O₂ (2)

Denna reaktion är den som reglerar mängden syre i atmosfären, vilket produceras via fotosyntesen när reaktion (2) går till höger samtidigt som organiskt material begravs i sediment och för en tid stuvas undan kol-cykeln. När reaktion (2) går till vänster beskriver den oxidationen av organiskt material eller upphettning av sedimentära bergarter rika på organiskt material.

Refferenser i urval:
Berner, R. A. GEOCARBSULF: A combined model for Phanerozoic atmospheric O2 and CO2 . Geochim. Cosmochim. Acta 70, 5653–5664 (2006).
Berner, R.A., Kothavala, Z., 2001. GEOCARB III: A revised model of
atmospheric CO2 over Phanerozoic time. Am. J. Sci. 301, 182–204.
DeConto, R. M. & Pollard, D. Rapid Cenozoic glaciation of Antarctica induced by declining atmospheric CO2 . Nature 421, 245–249 (2003).
Fletcher B. J. et al., 2008. Atmospheric carbon dioxide linked with Mesozoic and early Cenozoic climate change. Nature Geoscience 1, 43-48.
Carne R.E., J.M. Eiler, J. Veizer et al., 2007. Coupling of surface temperatures and atmospheric CO2 concentrations during the Palaeozoic era. Nature 449, 198-202
Huber, B.T., Norris, R.D., MacLeod, K.G., 2002. Deep-sea paleotemperature record of extreme warmth during the Cretaceous. Geology 30, 123–126.
Kump, L. R. Reducing uncertainty about carbon dioxide as a climate driver. Nature 419, 188–190 (2002).
Montanez, I.P., Tabor, N.J., Niemeier, D., et al. 2007. CO2-forced climate and
vegetation instability during Late Paleozoic deglaciation. Science,315, 87-91.
Royer, D. L., Berner, R. A., Montanez, I., Tabor, N. J. & Beerling, D. J. CO2 as a primary driver of Phanerozoic climate change. GSA Today 14, 4–10 (2004).
Royer, D. L. CO2 -forced climate thresholds during the Phanerozoic. Geochim. Cosmochim. Acta 70, 5665–5675 (2006).
Shaviv, N.J., and Veizer, J., 2003, Celestial driver of Phanerozoic climate?: GSA Today, v. 13, no. 7, p. 4–10.
Siegenthaler, U. et al. Stable carbon cycle-climate relationship during the late Pleistocene. Science 310, 1313–1317 (2005).
Veizer, J., Godderis, Y., and François, L.M., 2000, Evidence for decoupling of atmospheric CO2 and global climate during the Phanerozoic eon: Nature, v. 404, p. 698–701.

Vad det egentligen handlade om

AGU 2009: "Den största reglerratten"

Richard B. Alley, professor i geovetenskap vid Penn State University, tar oss med på en resa genom miljarder år av Jordens historia och svarar samtidigt på många funderingar kring "Snowball Earth", iskärnor, Permiska massutdöendet, istider, kosmisk strålning och mycket mer.

En virvelvindsföreläsning med en viktig slutsats: Inget i jordens klimathistoria är begripligt utom med koldioxiden som utgångspunkt.

Är det värt det?

Ett uttalande värt att begrunda angående omställningskostnader till ett koldioxidneutralt samhälle:

Om vi redan hade energi- och transportsystem som mötte våra behov utan att använda atmosfären som sopstation för våra koldioxidutsläpp, och jag berättade för dig att du kan bli 2% rikare, allt du bara behövde göra var att försura haven med risken att föröda korallrev och andra marina ekosystem, riskera att smälta inlandsisar och orsaka snabb havsnivåhöjning, förändra väderförhållanden så att matproduktionsområden kanske inte kan producera tillräckligt med mat och så vidare. Skulle du ta alla dessa miljörisker för att bli 2% rikare?

Uttalandet är av Ken Caldeira, forskare kring global ekologi vid Carnegie Institution, och återges i The Economist nummer "Stopping Climate Change" (Dec. 5-11). Caldeira säger att han ställt frågan i många sammanhang men än så länge har ingen han frågat svarat ja.

Kanske 2% är för lite. 5% eller 7% kanske gör det acceptabelt?

Konsten att inte svara på en fråga

Ian Plimer, Australisk "klimatskeptiker" och professor i geologi, utmanade i juli George Monbiot, författare och miljödebattör och skribent för tidningen Guardian, på debatt. Då Monbiot kände till Plimers sätt att debattera angav han som krav för debatten att Plimer först svarade på ett antal direkta faktafrågor kring påståenden i sin bok om klimatfrågan.

Plimer gick med på detta krav men började sedan skruva sig och ställde ett antal mer eller mindre märkliga motfrågor som Monbiot skulle svara på. Till slut inställdes debatten av tidningen som skulle hålla i den.

I förrgår bjöd ABCs Lateline in båda till en debatt och båda ställde upp. Detta är resultatet:

Lars Bern om vetenskapens oberoende

I sin senaste Newsmill-artikel bestrider Lars Bern den vanliga bilden av hur insikten om antropogen global uppvärmning härrör från forskarsamhället och hur forskarna till slut har lyckats övertyga många av våra politiker om situationens allvar. I Berns bisarra verklighetsuppfattning är det tvärtom: det är politikerna (med Margaret Thatcher i spetsen) som hittat på klimathotet och håller forskarsamhället i ett järngrepp där forskarna med piskor och morötter fås att producera förfalskad evidens. Om greppet lossnade skulle det snabbt framkomma att det verkliga vetenskapliga evidensläget inte alls pekar mot någon farlig antropogen global uppvärmning. Bern avslutar sin artikel med en stilla julklappsönskan om att "vetenskapen får tillbaka sitt oberoende".

Någon närmare genomgång förtjänar inte Berns artikel, men jag skall uppehålla mig vid en enda mening. Bern berättar:

I dagarna har regeringen utsett en av landets mest rabiata klimatalarmister till styrelsen för Vetenskapsrådet med stor makt över fördelningen av forskningsanslag.

Personen han syftar på är jag. Därför har jag någorlunda god kännedom om fakta i målet, och är således i ett utmärkt läge att, som en liten övning i Bernologi, utröna hurpass väl han lyckats med faktakontrollen.

Inför ordvalet "rabiat klimatalarmist" är jag beredd att se mellan fingrarna, då det låter mer som en känsloyttring och ett tillmäle än som ett faktapåstående i egentlig mening.¹ Vidare granskning visar dessvärre att Berns mening innehåller två sakpåståenden som går stick i stäv med verkligheten, och som inte på samma vis kan förklaras bort:

• Bern påstår att jag valts till "styrelsen" för Vetenskapsrådet, när jag i själva verket blott blivit vald till Vetenskapsrådets ämnesråd för naturvetenskap och teknikvetenskap - ett ämnesråd som är underställt styrelsen.
  
  
• Bern påstår att "regeringen" utsett mig när det i själva verket var den av Sveriges universitets- och högskoleforskare valda elektorsförsamlingen som utsåg mig.
  

Några fler direkta fel hittar jag inte i den utvalda meningen. Jag beklagar detta antiklimax - summa två sakfel i en mening är knappast någon särskilt hög eller anmärkningsvärd siffra för att vara i en Lars Bern-text. Och påståendet om "regeringen" var ju faktiskt nödvändigt för att hans exempel skulle bli en bra illustration till tesen om hur politikerna styr forskarsamhället...


1) Om vi för resonemangets skulle godtar att jag skulle vara "klimatalarmist", och om vi jämför de synpunkter på klimat och klimatförändringar jag ger uttryck för (låt oss säga här, här, här, här, här och här) med dem hos IPCC och flertalet andra företrädare för klimatvetenskapen, så får vi nog konstatera att de senare i så fall förtjänar samma epitet.

AGU 2009: Forskare tar till orda mot smutskastning

Vi skrev tidigare om ett av världens största möten för forskare och nu har något intressant inträffat. Innan sitt föredrag sa Benjamin D. Santer något jag gärna sprider.

OBS: Dessa kommentarer speglar personliga åsikter från B D Santer. De utgör inte officiella ståndpunkter från Lawrence Livermore National Laboratory eller US Department of Energy.

Vi lever i extraordinära vetenskapliga och politiska tider.

Under mindre än ett dussin generationer, har mänskligheten gått från en passiv åskådare till aktiv agent när det kommer till förändringar i klimatsystemet. Vi är nu medvetna om denna fundamentala förändring av vår roll i världen. Vi kan inte längre åberopa okunskap.

Som klimatforskare, vet vi detta med stor säkerhet:

* Vi vet att mänskliga aktiviteter har förändrat halterna av växthusgaser i atmosfären.

* Vi vet att dessa förändringar av sammansättningen av atmosfären har haft långtgående effekter på jordens klimat.

* Vi vet att det mänskliga ”fingeravtrycket” på klimatet kommer att bli allt mer synligt under de närmaste decennierna, och kommer att forma många aspekter av våra liv.

* Vi vet att vi står vid ett vägskäl i mänsklighetens historia. De beslut som våra politiska ledare når i Köpenhamn – eller inte når – kommer att forma världen som ska ärvas av kommande generationer.

Våra politiska ledare måste ha tillgång till den bästa tillgängliga vetenskapliga informationen. Utan denna information kommer de inte att kunna fatta kloka beslut om hur vi bäst ska bemöta problemet med den av människan skapade klimatförändringen.

Den tydligaste mest kompletta utvärdering av vetenskapen finns, i rapporterna från Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), i Synthesis and Assessment Products of the U.S. Climate Change Science Program, och i vetenskapliga bedömningar från U.S. National Academy och Vetenskapliga akademier i andra länder. Dessa bedömningar understryker alla en urskiljningsbar mänsklig påverkan på det globala klimatet.

Som forskare måste vi vara fria att bidra till sådana bedömningar. Vi måste vara fria att följa vetenskapen var än den leder oss, utan rädsla för förhindran när vi ”talar sanning till makten”

Tråkigt nog, ser och känner nu klimatforskare inblandning från politiska och ekonomiska intressen. Denna störning är genomgripande. Starka krafter använder ett brott – stöld av över tusen e-postmeddelanden från Storbritanniens Climatic Research Unit – för att främja sina egna agendor.

Dessa ”krafter av oresonlighet” strävar efter att begränsa vår förmåga att tala sanning till makten. De försöker förvrida och förvränga vad vi vet om natur och orsakerna till klimatförändringarna. Efter att ha misslyckats med att underminera klimatvetenskapen, försöker de förstöra ryktet hos individuella klimatforskare. De försöker förstöra män som Phil Jones och Mike Mann, som ägnat hela sin karriär till att uppnå vetenskaplig kunskap och förståelse.

Vi får inte låta detta fortsätta.

Vi har inte längre lyxen att tiga om dessa frågor. Vi har alla röster. Vi behöver använda dem.

Benjamin D. Santer

Starka applåder följde, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att flera av klimatforskarna som fått sin e-post stulen har fått dödshot och mängder av hatpost. Dessutom skedde nyligen försök till åtkomst av data från klimatforskare vid University of Victoria, Canada.

Uppdatering 18/12:
Även Michael Mann tog upp metoderna som forskare blir utsatta för:

There is no level to which the climate denial movement won't stoop," he added. "This is a new level of dishonesty. They are not even attempting to engage in legitimate debate - it's a new low in the climate change denial effort.

Foto: PCMDI, Lawrence Livermore National Laboratory

Nyfiken på CRU-data?

Efter stölden och spridandet av e-post från CRU har det florerat många påståenden om suspekta justeringar i temperaturdata. Man gör normalt justeringar av olika stationers temperaturserier för att kompensera för byten av instrument, placering och liknande. Rykten säger att dessa justeringar förstärker, medvetet eller omedvetet av forskarna, den uppmätta trenden.

Nu går det förhållandevis enkelt att testa för den som vill.

På RealClimate har man jämfört CRU-justerade temperaturen mot rådata för 65 slumpvis utvalda stationsserier som uppfyllde följande kriterier: temperaturserie ca 100 år eller längre, och högst fyra missade noteringar under standardperioden 1961-90. De valdes utspridda så väl som möjligt över Jorden och delades in i två grupper, A och B. Resultatet syns nedan:

Som synes har justeringarna minskat spridningen av data men trenden är närmast identisk. Slutsats: Ingen förvrängning av uppvärmningstrenden har alltså skett.

Nu är säkert RealClimate själva suspekta så som en sajt med klimatforskare som samarbetar med CRU. Så för er som inte vill/kan kontrollera deras analys men tvivlar så har en liknande undersökning gjorts av Giorgio Francesco Gilestro, biolog från Italien. Gilestro jämförde skillnaden i uppvärmingstrend mellan justerade och ojusterade data från 6533 stationer som ingår i den stora databasen GHCN och som har justerade temperaturdata i databasen. Resultatet:
Trendskillnaderna för de olika stationerna är nästan helt jämnt fördelade kring differensen noll (0). Slutsats: Ingen förvrängning av uppvärmningstrenden har skett.

Det kan tyckas som en händelse som ser ut som en tanke att stora "klimatskeptiker"-sajter med påstådd stor kompetens inte klarar av eller är intresserade av att göra motsvarande statistiska analys.

Följ länkarna till det två undersökningarna för att läsa mer om de metoder som används och den information som finns publicerad kring data och justeringsmetoder.

Nyhet om torka

World Meteorological Organisation (WMO) har kommit överens om att använda ett standardiserat index för att beskriva meteorologisk torka. Indexet heter SPI.
Det finns tre typer av torka

• meteorologisk torka - lägre nederbörd än normalt
• agrikulturell torka - torka som påverkar skördar och annan matframställning
• hydrologisk torka - torka som påverkar grundvatten, sjöar och andra vattenmagasin

Liknande index är planerade för de två sista typerna som meteorologisk torka leder till om den är bestående under en längre tid. Syftet är att förbättra observationssystemen kring torka och möjligheterna att förutse kommande torka. Det senare ger möjligheter att sätta in kompensatoriska åtgärder i tid. Arbetet kring torka är viktigt då 82% av världens jordbruksmark är regnbevattnad, de övriga 18% har konstbevattning, och ökad torka drabbar därför jordbruket kraftigt.

Bakgrunden är att både observationer och klimatmodeller visar en trend med ökad uttorkning av jordarna i stora delar av världen beroende på en kombination av framför allt avskogning och global uppvärmning. Sedan 1970-talet har ytan av de mycket torra områdena ökat från drygt 10% till ca 30% av landytan.

Bilden visar trenderna i jordens fuktighet 1900-2002

Den pågående uppvärmningen leder till att luften kan innehålla mer fukt (Ca 7% mer per grad. Sambandet kallas Clausius-Clapeyron-ekvationen.) vilket i sin tur gör att marken torkas ut mer när det inte regnar samtidigt som det finns mer fukt tillgänglig i början av ett regnväder. Regnvädren i torra områden tenderar att bli kraftigare men kortvarigare.

Läs mer i IPCC AR4 WG1 kap. 3.3

Kungliga Vetenskapsakademien på DN-debatt 16/12

Tidigare i år kom Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) med ett uttalande kring global uppvärmning som vi noterat här på Uppsalainitiativet. I dag skriver KVA en artikel på DN-debatt i frågan:

Det enda ansvarsfulla förhållningssättet är att agera kraftfullt mot den globala uppvärmningen. Ett varmare klimat kan inte kopplas till mer extremt väder. Inte heller finns några tillförlitliga indikationer på långsiktiga variationer i solstrålningen, utöver solfläckarnas välkända cykler. Klimatsystemets respons på yttre påverkan är komplex och vår kunskap kommer aldrig att bli fullständig. Men detta får dock inte tas som intäkt för att förringa klimatproblemets allvar. Samtidigt som det vetenskapliga arbetet måste fortsätta, är det enda samhälleligt ansvarsfulla förhållningssättet att vidta kraftfulla åtgärder för att begränsa riskerna

Läs hela artikeln här

American Geophysical Union (AGU) höstmöte 2009

Runt 16,000 geo-forskare väntas till mötet som i år äger rum i San Francisco. Det är kul att se hur vetenskapssamhället försöker hänga med i utvecklingen. I år har man bland annat blogglista, twitterfeed och en facebooksida. Det finns många bloggar som kan bli intressanta att följa.

Dessutom kommer man att livesända några av presentationerna från mötet, andra kan ses efteråt. Kanske kan dessa vara extra intressanta:

Wednesday, 16 December

U34A Consequences of an Unusually Long and Deep Solar Minimum I

Moscone South, Gateway Ballroom, Room 103

1600h

Eftersänds:

H22A – Langbein Lecture*

Moscone South, Gateway Ballroom Room 104, 1020h

Water, Weather, and Climate in Our Future: What Can We Know?

Presented by John C Schaake, NOAA/National Weather Service (retired), Annapolis, Maryland, USA

A23A Bjerknes Lecture*

Moscone South, Gateway Ballroom, Room 103, 1340h

The Biggest Control Knob: Carbon Dioxide in Earth's Climate History

Presented by Richard B. Alley Earth and Environmental Systems Institute, Pennsylvania State University, University Park, Pennsylvania, USA

C24A Nye Lecture

Moscone South, Gateway Ballroom, Room 103, 1700h

Arctic Hydrology and the Role of Feedbacks in the Climate System

Presented by Larry D. Hinzman International Arctic Research Center, University of Alaska Fairbanks, Fairbanks, Alaska, USA

Personligen tycker jag att detta ska bli intressant:

P32B Sagan Lecture

Moscone South, Gateway Ballroom, Room 104, 1020h

Life at the Common Denominator: Mechanistic and Quantitative Biology for the Earth and Space Sciences

Presented by Tori Hoehler NASA Ames Research Center, Moffett Field, California, USA

Tips på intressanta föredrag välkomnas!

Emretssons fälla fångade fin fluga

Vi måste nu återigen dra er uppmärksamhet till Aftonbladets så kallade “Klimatduell” mellan bloggarna Anders Emretsson (UI) och Maggie Thauersköld Crusell (SI) om klimatförändringarna. För att göra debatten konkretare har Emretsson ställt upp fem punkter som är de vetenskapliga beläggen för den mänskligt orsakade växthuseffekten.

Maggie Thauersköld Crusell okejade de första fyra (1. Den naturliga växthuseffekten är ett faktum. 2. Halten av växthusgaser har ökat sedan industrialismens genombrott. 3. Ökningen av växthusgaser beror på mänsklig aktivitet. 4. Jordens medeltemperatur har stigit med cirka 0,7 grader celsius sedan förra sekelskiftet) men utropade sen ett triumferande AHA! vid den femte (5. Andra faktorer kan inte förklara temperaturhöjningen.).

Men som Professor Erik Svensson påpekar i en lysande analys av diskussionen så följer slutsatsen om antropogen klimatpåverkan per automatik när man har gått med på de fyra första punkterna.

Har Maggie väl accepterat Emretssons punkt 1-4 så följer nämligen den antroprogena växthuseffekten närmast axiomatiskt, d. v. s. det är en nödvändig och oundviklig konsekvens av empiriska observationer. I filosofiska sammanhang talar man ibland om syllogismer, d. v. s. nödvändiga och oundvikliga konsekvenser sedan ett visst antal kritiska grundvillkor uppfyllits. Ett annat välkänt exempel på en syllogism är principen om evolution genom naturligt urval. Har väl tre huvudvillkor uppfyllts (variation mellan individer, variationens ärftlighet och fitness-skillnader kopplade till denna variation), så följer evolution genom naturligt urval som en logisk nödvändighet.

Nu tror vi inte för en sekund att Maggie Thauersköld Crusell har ändrat åsikt. Vi är bara oerhört roade av att hon låtit lura sig in i en fälla på det här sättet. Det ger intellektuell tillfredsställelse att se sin motståndare plattas till så tydligt.

Kalla oss skadeglada om ni vill, men vi anser faktiskt att klimatförnekare är farliga.

(Maggie försöker ta tillbaka alltihop – förstås – det var nog inte så genomtänkt att acceptera alla premisser för antropogen uppvärmning som klimatförnekare. Hon hade väl tillfällig sinnesklarhet eller något? En annan rolig detalj är att Professor Peter Stilbs är förste kommentator på Erik Svenssons blogginlägg och också visar oförmåga att dra slutsats från premisserna. Växthuseffekten finns, men inte när människan orsakar den, typ.)
 ______________________________
Edit: Anders Emretsson kommenterar utförligare på Maggies försvarstal här.

Lin eller log

Ett vanligt påstående i kommentarsfält och även i artiklar av "klimatskeptiker" är en referens till att koldioxidens effekt är logaritmisk och inte linjär, med det outtalade eller uttalade tillägget att effekten per extra ton/ppm därför avtar vid högre halter så att problemen i framtiden är överdrivna.

Det är naturligtvis sant att koldioxidens värmande effekt i atmosfären är logaritmiskt beroende på mängden. En god approximation av koldioxidens uppvärmingseffekt är:

ΔF=5,35ln(C/C₀)

Där C₀ är den förindustriella nivån på ca 290 ppm, C den rådande koldioxidnivån i ppm och ΔF uppvärmningseffekt (strålningspåverkan) i W/m².

Men hur stor skillnad gör det i det intervall som är intressant i klimatdebatten? Nedanstående diagram visar uppvärmningseffekten beräknad med det logaritmiska sambandet, röd linje. Det visar även hur uppvärmningseffekten skulle öka om den var linjärt beroende på koldioxidmängden med utgångspukt från dagens ökningstakt per ppm, grön linje.


Ingen jätteskillnad direkt. Att bara vifta med att effektökningen är logaritmiskt och inte linjärt säger mycket lite om den praktiska skillnaden i dagens situation.

För övrigt är det märkligt att detta bland alla insatta, inte minst hos forskarna som arbetar med klimatfrågan, väl kända logaritmiska samband ständigt kommer upp som om det vore något som bara författaren och dennes kompisar bland "klimatskeptikerna" tänkt på.

Recension: "Why We Disagree About Climate Change"

Professor Mike Hulme vid University of East Anglia strävar efter att ge en mångfasetterad bild av begreppet klimatförändring. Han belyser människors reaktioner och attityder samt bakgrunden till dessa inför begreppet klimatföreänding i sin bok Why We Disagree About Climate Change. Boken tar upp:

• Sociala betydelsen av klimat. Myt till modern forskning
• Upptäckten av klimatförändring. Vetenskapshistoria och intåg i samhällsdebatten.
• Vetenskapens funktion. Hantering av osäkerheter och konsensus.
• Att sätta värden. Ekonomiska kalkyler och klimatförändring
• Vad vi tror på. Religioner, ideologier och deras inverkan.
• Vad vi fruktar. Hur vi värderar faror och risker olika.
• Att kommunicera risker. Hur beskrivs hot och risker i media, av organisationer och av forskare.
• Utvecklingens utmaningar. Frågor kring fattigdom, samhällsutveckling och klimatförändring
• Hur vi regerar. Olika syn på styrning, globala avtal och överenskommelser
• Bortom klimatförändring. Reflektioner kring begreppet och dess implikationer

Som man kan förstå blir det en bok med många tänkvärda tankar med inga svar. I stort sammanfattas tonen i boken väl med citatet Vetenskapen kan kanske lösa klimatets mysterier men den kan inte hjälpa oss att upptäcka betydelsen av klimatförändring.(s. 325)

Jag uppskattade reflektionerna kring ekonomiska kalkyler (med exemplen Stern, Nordhaus och Lomborg). Han argumenterar väl för att det inte går att lyfta ut våra värderingar och etiska ställningstaganden, endast klä dem i ekonomiska termer. Mycket intressant fann jag också kring hur vi värderar risker. Hur grundläggande syn på naturen i relation till människan påverkar både vår reaktion på klimatförändring och ur vilken synvinkel vi ser den. Det senare är även tydligt när Hulme problematiserar ekumeniska uttalanden kring människans ansvar mot skapelsen.¹ Andra områden som problematiseras är reaktioner på klimatförändring i relation till strävan efter utveckling och bättre levnadsstandard samt Kyotoavtalet.

Vad som får lite plats i boken är "klimatskepticismen" och dess väsen. Detta kanske då i Storbritannien liksom i Sverige är det en rörelse med måttlig inverkan på samhällsdebatten. Med några få undantag är exemplen utgående från en acceptans av de grundläggande vetenskapliga resultaten. Därmed är en dimension av varför vi inte kommer överens dåligt belyst.

Trots sina många intressanta resonemang så finns det ett för mig störande skäggmummel över texten och drag av flumteologi. Det sistnämnda blommar ut i sista kapitlet med inledningen:

Jag tror att människor är mer än materiella objekt och klimat är mer än en fysisk kategori. Jag föreslår att vi behöver avtäcka det kreativa psykologiska, etiska och spirituella arbete som klimatförändring gör för oss. (s. 326)

Där lämnar han min värld i alla fall.

Men väl värd en läsning är boken och dess många infallsvinklar får nog de flesta av oss att reflektera och bättre förstå sin egen och andras reaktioner på begreppet klimatförändring. Och det är väl också bokens huvudsyfte.

Uppdatering 16/12: Sverker Sörlin recenserar boken i DN

1) Han tar bland annat upp exemplet med premillenniaister som ser klimatförändringarna som förebådelse för kommande apokalyps och Jesus kungadöme.

Rätt beslut i rätt tid

DN rapporterar att EU nu har lyckats enas om att lägga över 73 miljarder kronor på klimatåtgärder fram till 2012. Dessa pengar ska användas till klimatförbättrande åtgärder i fattigare länder. Till exempel kan pengarna gå till att bygga vattenreservoarer, stoppa skogsskövling, och investera i koldioxidneutral energiproduktion. Vissa av pengarna är redan avsatta i de olika ländernas statsbudgetar, till exempel i Sveriges och Danmarks klimatbistånd.

Ett "glädjebesked", menar Göteborgsposten, men enligt Sveriges Radio säger Dr Albert Binger från Jamaica, vetenskaplig rådgivare i delegationen till de små öländerna i den så kallade AOSIS-gruppen dock att "Utvecklingsländerna välkomnar att det kommer konkreta bud, men summorna är för små".

I vilket fall är det upplyftande att konstatera att beslutet hanns fattas under det Svenska ordförandeskapet. Bra jobbat!

Ett fel i IPCC-rapport från arbetsgrupp två?

Enligt rapportering från BBC verkar det ha smugit sig in ett fel i IPCC-rapporten från arbetsgrupp två som arbetar med verkningar och sårbarheter i samband med global uppvärmning (AR4 WG2 kapitel 10 s. 493) angående glaciärernas avsmältning i Himalaya. Där det står att dessa kan vara försvunna år 2035 hävdar den rapport som verkar vara källan att året egentligen ska vara 2350. Det är inte helt lätt att utreda var felet kommer ifrån eller om det ligger någon annan rapport bakom siffran 2035, så vi kan få anledning att återkomma.

Förtydligande för klimatskeptiker:

• Felet berör inte arbetsgrupp ett och naturvetenskapen bakom global uppvärmning.
  
• Den naturliga växthuseffekten är fortfarande ett faktum
• Halten av växthusgaser har fortfarande ökat sedan industrialismens genombrott.
• Ökningen av växthusgaser beror fortfarande på mänsklig aktivitet.
• Jordens medeltemperatur har fortfarande stigit med cirka 0,7 grader celsius sedan förra sekelskiftet.
• Det finns fortfarande inga andra faktorer som kan förklara temperaturhöjningen
  

Läs även mer om glaciärer i tidigare inlägg

Uppdatering 19/1-10 DN rapporterar om bakgrunden till felet.
Notera även att siffran 2350 är med all sannolikhet minst lika fel som 2035.
BBC om felet
Vårt senaste inlägg om detta

Varför kyls stratosfären och mesosfären, egentligen?

Det sägs och observeras att övre delar av atmosfären är under kylning. På 30 - 80 kilometers höjd (stratosfär/mesosfär, beroende på vem man pratar med) mäts trenden till ca 2 - 3 grader per decennium.

Varför händer detta? Helt säker kan man inte vara men här kommer två troliga förlopp:

Först ett par ordförklaringar: Med begreppen värmestrålning och infraröd strålning/ir-strålning menar jag samma sak. Stratosfären (ca 12 km - ca 60 km) är alltså den del som ligger över troposfären (havsytan - ca 12 km). Den består av i princip samma gaser som troposfären - kväve, syre, växthusgaser - men är glesare, kallare och med högre ozon-halt.

Mänsklig aktivitet kan påverka stratosfären på två sätt:

1. Utarmning av ozon
2. Ökning av växthusgaser i både troposfär och stratosfär.

Ozon-anledningen är lättast att få grepp om så vi börjar med den:

I troposfären sker värmeöverföring i huvudsak genom sk konvektion, och inte genom att solens strålar direkt värmer den. Konvektionens förlopp är att luften värms upp genom kontakt med den uppvärmda marken. Luften närmast markytan expanderar medan den värms, stiger uppåt i turbulent rörelse, och blandas med annan luft.

Ifall luften inte någonstans värmdes upp genom solstrålning, utan endast från jordytan och genom konvektion, skulle temperaturen successivt minska med höjden över marken, vilket stämmer de första 12 kilometrarna, men ungefär på den nivån (och vid ca -55 C temperatur) når man den sk tropopausen, där temperaturen börjar öka igen, pga ett visst solstråle-absorberande skikt lite högre upp: ozonlagret.

Konvektion finns bara där varm luft stiger, vilket den inte gör om temperaturen ovanför är högre än denna varma lufts, så tropopausen fungerar alltså som en sorts barriär mellan troposfären och stratosfären. Pga konvektion är troposfären turbulent och väl blandad. Stratosfären däremot, med sin temperaturökning med höjd, är stabil och uppdelad i lager.

Stratosfärens ozonskikt absorberar alltså solens ultravioletta strålar på deras väg nedåt i jordatmosfären. Genom absorption värms ozon-molekylerna, och därmed stratosfären. Vid ozonutarmning medelst t ex freoner, minskar lagrets förmåga att absorbera strålarna, och de åker istället rakt igenom stratosfären, utan att värma den lika mycket.

Vad gäller växthusgasernas påverkan på stratosfären så är förloppet mer komplicerat.

I troposfären, som är närmast jordytan, hindrar växthusgaserna, genom absorption, värmestrålningens väg uppåt från jordytan.

I den tunna, glesare stratosfären däremot, hjälper växthusgaserna istället till med utstrålningen av värme, mot rymden.

När troposfärens halt av CO₂ och vattenånga ökar, blir denna nivå mer och mer mättad; mindre och mindre ir-strålning kan komma därifrån ut mot stratosfär och senare rymd. Det är från dessa övre lager som atmosfären avger värme till rymden och värme kan endast lämna atmosfären i form av radiation . Andra växthusgaser, som ozon, CFC, finns i mindre mängd, så de absorberar inte lika mycket värmestrålning.

I stratosfären sker värmeledning i huvudsak sker genom konduktion (molekyler som krockar med varandra) och radiation/strålning (utsändning och absorption av infraröd strålning). Mer sällsynt är konvektion, dvs uppvärmning genom att sjok av molekyler transporteras/stiger och diffunderar. Koldioxid- och vattenånge-molekyler kan omvandla den värme de tillskansat sig genom konduktion/krockande, till strålning.

Fast uppe på dessa tunna, glesare nivåer av atmosfären har de utsända värmefotonerna, de som färdas med infraröda våglängder, stor chans att åka ut i rymden direkt, utan ytterligare förhalning, eftersom det inte finns så mycket molekyler i närheten för att absorbera dem.

Ökad koldioxidnivå i atmosfären kyler alltså stratosfären på två sätt:

Dels genom att troposfären mättas mer och mer och ir-strålning inte slipper uppåt mot stratosfären så lätt, och dels för att ökningen av växthusgaser däruppe gör att mer ir-strålning lämnar atmosfären. Vid kylning minskar volymen, enligt allmänna gaslagen, och stratosfären, mesosfären och jonosfären (ca 300 km upp) dras samman; dessa lager "faller" nedåt mot oss.

Några frågor? (-:

/Cecilia


Till ovanstående artikel har jag fått viktiga bidrag i form av synpunkter och länkar, från skribenterna Mia och Anders M.


Källor & fördjupning:
Atmospheric Optics: Tropopause and Lower Stratosphere

Stratospheric Cooling - Dr Elmar Uherek - Max Planck Institute for Chemistry, Mainz

Tango in the Atmosphere: Ozone and Climate Change: Jeannie Allen, NASA Earth Observatory

Why is Earth's Upper Atmosphere Cooling? - Moises Velasques-Manoff

New Scientist: Orbital tracking reveals thinning upper atmosphere

Debatewise: CO₂ and global warming

Tanya Philips - Troposphere and stratosphere meet blogosphere

Photos:
1. NASA: Sunset Over Tropopause, Aug 10, 2003
2. Meteorology for everyone, Dask.org: Stratosphere
3. Arctic Stratospheric Cloud, NASA
4. Wikimedia Commons: Water Vapor in the Stratosphere

Twingly:
SvD: Carlgren svarar på läsarnas frågor, Varmaste decenniet hittills,
Recension: Global nedkylning
DN: Skadlig skandal

Grönlands vikingar, döden på berget och träden i isen

Paleoklimatologi är vetenskapen kring klimatets historia före moderna mätningar började. Vi har tidigare tagit upp frågor kring globala temperaturen senaste 2000 åren och om istiderna. Nedan följer en titt på klimatet kring våra breddgrader sedan senaste istiden utgående från några observationer.

Under 980-talet koloniserade vikingarna Grönland och levde där på jordbruk, jakt och fiske tills kolonin krympte och dog ut under början av 1400-talet. Den första tiden tycks ha varit en tid av välmåga och kolonin växte till mellan 3000 och 5000 invånare med över 400 gårdar.¹ Kolonin levde dock alltid på gränsen för möjligheten till jordbruk och var beroende av kontakterna med Europa. Orsaker till kolonins utdöende är troligen en kombination av flera faktorer med där försämrat klimat högst troligt varit en viktig orsak.² Vikingarnas kolonier på Grönland har i klimatdebatten varit en viktig del av argumentationen kring en värmebölja under tidiga medeltiden då det är först på senare tid med ökande temperatur som lönsamt jordbruk kunnat bedrivas igen på Grönland.

Den 19 september 1991 fann makarna Simon en människokropp i en svacka vid Schnalstal glaciären högt uppe i Alperna på gränsen mellan Österrike och Italien. Först troddes kroppen vara från någon modern vandrare som förolyckats men undersökningar visade snart att den var mycket gammal. Den döde mannen, som döptes till Ötzi, liksom den utrustning som han hade med sig har av allt att döma legat frystorkad och orörd i isen sedan en höstdag för cirka 5300 år sedan. Även om det inte kan helt uteslutas att han någon gång smält fram tidigare för att sedan täckas igen snart därefter är det knappast troligt då de delar av kroppen och kläderna som exponerades under bara några dagar under omhändertagandet förstördes effektivt av vind och sol.³

Forskare vid Umeå Universitet har hittat mycket gamla väl bevarade rester av skog vid den smältande Kårsaglaciären väster om Abisko. Träddelen på bilden är nära 12 000 år gammal och fynden visar att dagens temperaturer sannolikt är de varmaste på 7000 år. Andra studier av samma grupp har även visat att ädellövträd förekommit i dagens fjällvärld för mellan 9500 och 8000 år sedan för att sedan försvinna i och med kyligare klimat.



Hur stämmer dessa observationer med de temperaturkurvor som forskarna får fram från borrhål i glaciärer, sjösediment, trädens årsringar med mer?

Kaufman et al har analyserat paleoklimatdata i Arktis senaste 2000-åren och kommit till slutsatsen att Arktis upplevt en svagt sjunkande temperatur under denna tid men den trenden har tydligt brutits under 1900-talet. Ovanpå denna trend finns variationer, med bland annat en höjning av temperaturen under 900-talet. Den sjunkande trenden stämmer väl med förändringen av instrålning under sommaren på grund av förändringar av jordbanan:

Blå - rekonstruerad temperatur, Röd- uppmätt. Figur: Köpenhamnsdiagnosen.

För ett längre perspektiv kan man använda Vinther et al, 2009 och deras rekonstruktion av Grönlands temperatur från 9700 fvt till slutet av 1900-talet.

Kurvan visar 20-årsmedelvärden fram till perioden 1960-80

Man ser här tydligt den snabba temperaturhöjningen vid istidens slut upp till ett temperaturmaximum följt senare av en långsam nedgång. Som jämförelse har jag markerat några av händelserna som nämns ovan. Naturligtvis beskriver inte ett fåtal borrhål på Grönland med någon precision vad som händer i Skandinavien eller i Alperna, dock kan man konstatera att den generella bilden är i överensstämmelse med de specifika händelserna.

För att återgå till vikingarna och Grönland så kom de alltså till ett land som hade haft en lång period av långsamt fallande temperaturer med tusentals år av orörd jordbildning och beväxning. Vikingarnas jordbruk hade också en stor inverkan på landskapet och deras egen försörjning. Något som man bör ha i åtanke när man gör jämförelser med 1900-talets tinande Grönland med dess trädlösa landskap och steniga randområden intill den stora inlandsisen.

1) Wikipedia
2) Jared Diamond, Collapse
3) Konrad Spindler, The Man in the Ice

Foto:
Ruin och Ötzi: Wikipedia Commons
Trädrest: Umeå Universitet

Servettfysik av Stockholmsinitiativet

Olle Häggström i kommentar till intervjun med P-O Eriksson i Ny Teknik:

Jag vet vad Eriksson grundar sig på i den frågan. Det är en uträkning som Gösta Walin, hans kollega i Stockholmsinitiativet, gjort. Det är en uträkning som får plats på en bordsservett.

Genom att ignorera såväl klimatsystemets tröghet som inverkan av andra faktorer än koldioxid kommer Walin fram till en grovt vilseledande siffra. Och med den tror sig Eriksson kullkasta vad hela den samlande klimatvetenskapen kommit fram till. Vetenskapligt omdömeslöst.

Kommentaren gäller den beräkning av klimatkänsligheten som Häggström tidigare kritiserat här.

Ny Teknik uppmanade i samband med intervjun P-O Eriksson att framföra sina tre bästa argument. Dessa är:

1. Jordens medeltemperatur har alltid varierat kraftigt av naturliga orsaker och kommer att fortsätta göra så. ... Ingen mänsklig aktivitet har påverkat tidigare dramatiska förändringar.
2. Koldioxid är jämfört med vattenånga en obetydlig växthusgas och har, på grund av den logaritmiska effekten, redan givit sitt största bidrag. Vattenånga och tillhörande molnbildning kan såväl stoppa direkt solinstrålning (avkylande) som stoppa utgående värmestrålning (uppvärmande). Inga datamodeller i världen kan beskriva detta och förutsäga framtiden och det då närmast ”ointressant” att med olika antaganden foga in koldioxidens inverkan på systemet.
3. Ett sista argument för att jaga koldioxid sägs vara ”försiktighetsskäl” och att vi ändå ska sluta förbruka våra fossila tillgångar. Min invändning är att de åtgärder som nu vidtas mot koldioxid ökar slöseriet

Att punkt tre inte har något med den vetenskapliga grunden för koldioxidens växthuseffekt att göra torde vara uppenbart. Punkt två är direkt strunt baserat på förvrängningar och amatörfysik av sämsta sort, så som Häggström påpekar i citatet ovan. Eriksson anför märkligt nog Henrik Svensmark som referens för punkten trots att Svensmarks hypoteser varken kan förklara senaste tidens temperaturhöjning eller säger det minsta om koldioxidens växthuseffekt. Återstår punkt ett och jag lämnar åter ordet till Häggström:

Med hans sätt att argumentera skulle man kunna påstå att eftersom stormar och andra naturliga fenomen utplånade skogar i förhistorisk tid så kan inte heller dagens kalhyggen ha något med mänsklig aktivitet att göra.

USAs miljömyndighet konstaterar att landets utsläpp av växthusgaser är ett hot mot hälsa och välfärd.

I pressmeddelandet skriver miljömyndigheten EPA att man efter att ha gjort en noggrann genomgång av de vetenskapliga resultaten samt en ordentlig granskning av allmänhetens kommentarer kommit fram till att utsläpp av växthusgaser är ett hot mot människors hälsa och välfärd.

Uttalandet är ett svar på Högsta Domstolens dom från 2007 om att växthusgaser borde falla under "Clean Air Act", ett domslut där myndigheten fälldes då de inte reglerat utsläppen av växthusgaser. Den amerikanska miljömyndigheten ålades då av Högsta Domstolen att utreda om det fanns tillräckligt vetenskapligt stöd för påståendet att "utsläpp av växthusgaser från nya motorfordon orsakar eller bidrar till luftföroreningar som sannolikt kan förväntas utgöra ett hot mot människors hälsa eller välfärd". Svaret kan läsas i sin helhet här.

I princip innebär det här uttalandet att USA redan har en lagstiftning på plats som gör att de kan reglera utsläppen av växthusgaser utan att vänta in ett beslut från senaten, där ett förslag för en sådan lagstiftning fastnat. President Obama lät dock samtidigt meddela att han vill att kongressen går vidare med omfattande miljölagar.

Läs mer om nyheten i till exempel SvD, DN, eller Aftonbladet. Och glöm inte att följa Anders Emretssons blogg om klimatmötet.

Håll huvudet kallt i Köpenhamn

Idag börjar klimatmötet i Köpenhamn. Målet är att förhindra att det uppstår en alltför stor klimatförändring orsakad av mänskliga utsläpp av växthusgaser. Eller, enklare uttryckt, att klimatet ska fortsätta få vara som det är - att temperaturen ska få fortsätta variera kring rådande medelvärde. Samtidigt finns andra hänsyn att ta i miljöfrågan såsom den tilltagande habitatförstöringen och försurningen av haven.

Dessa miljömål måste balanseras mot de hundratals miljoner människor som fortfarande lever i yttersta fattigdom. En av orsakerna att klimatmålet är viktigt att uppnå är att klimatförändringarna förutspås slå hårt mot just de länder där fattigdomen är som störst. Klimatförändring i sig är inte nödvändigtvis av ondo överallt och alltid, utan problemet är att den förväntas göra situationen värre i de delar av Afrika och Asien där människor redan är hårdast drabbade.

För oss i den rikare delen av världen handlar det om en omställning av vår energiförbrukning från att komma från fossila bränslen till att komma från energikällor med få eller inga utsläpp av växthusgaser. Teknikutveckling, helt enkelt. Något som i förlängningen är till gagn för hela världen.

Renare miljö, teknikutveckling och mindre fattigdom i världen. Det tycker i alla fall vi är mål väl värda att kämpa för. Är det att undra på att vårt tålamod gentemot förvillare och förnekare ibland tryter, vare sig de agerar utifrån okunskap eller illvilja? För att föra bästa möjliga politik så krävs det att den baseras på bästa möjliga kunskap. Vetenskap helt enkelt - vägen framåt går via kunskap.

Vi på Uppsalainitiativet önskar härmed alla delegaterna i Köpenhamn lycka till i sitt viktiga arbete.

____________________________________________________
Som vi uppmärksammade i förra inlägget kommer Uppsalainitiativets Anders Emretsson blogga hos Aftonbladet under hela mötet. Ni kan även läsa specialinslag i media, är några exempel.

• Dagens Nyheter: DN1, DN2, DN3, DN4
• Svenska Dagbladet: SvD1, SvD2, SvD3.
• Aftonbladet: AB1, AB2, AB3.
• Sveriges Radio har en egen sektion: SR.
  
• Det finns även en gemensam ledare publicerad av 56 tidningar i 45 länder.
  

Anders Emretsson bevakar Köpenhamnsmötet

Uppsalainitiativsmedlemmen Anders Emretsson bloggar för Aftonbladet under Köpenhamnsmötet.

När världsledarna med Barack Obama i spetsen flyger hem från Köpenhamn efter konferensens slut finns det en överenskommelse. Något annat är faktiskt otänkbart, och då tänker jag inte främst på det faktum att utsläppen av växthusgaser måste bromsas, att avskogningen måste upphöra och att försurningen av världshaven måste avta. Visst , det är saker som dessa som hela konferensen handlar om och som är själva anledningen till att världens ögon (sliten klyscha men den passar faktiskt perfekt i dag) är riktade mot den danska huvudstaden dessa två decemberveckor. Men anledningen till att mötet kommer att sluta med ett avtal stavas naturligtvis politik. Man jobbar inte så länge och investerar så mycket av sitt förtroendekapital för att avsluta med ett "det blev inget". Inte en chans. Någonting blir det att skriva under.

Följ hans blogg på Aftonbladet här.

Brottsbalken 5 kap. §1-2

Med förtal avses att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämna uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning. Den som lämnat uppgiften ska inte dömas till ansvar om han var skyldig att uttala sig eller det annars med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgifter i saken. En ytterligare förutsättning är emellertid att han visar att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den.

Straffet för brott av normalgraden är böter. Om brottet är att anse som grovt ska det rubriceras som grovt förtal. Påföljden kan då bestämmas till böter eller fängelse i högst två år. Vid bedömandet av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om uppgiften genom sitt innehåll eller den spridning den fått eller på annat sätt var ägnad att medföra allvarlig skada.

En påminnelse till alla små mobbare och ryktesspridare som på sista tiden visat sina fula trynen i klimatfrågan.

Temperaturtrender: Tagning tio

I våra kommentarsfält har det kommit otaliga påståenden om att den globala uppvärmningen "avstannat" eller "tagit en paus". Detta backas nästan enbart upp med auktoritetsargument med hänvisning till en enda klimatforskare som påstås påstå detta. Vi har bemött liknande utsagor ett antal gånger, men tydligen inte tillräckligt övertygande. Så vi gör ett försök till.

Vad säger de fyra oftast använda temperaturserierna över den globala medeltemperaturen? Har vi någon tydlig avvikelse från tidigare uppvärmingstrender?

Kanske vi kan ana något där i slutet. Planar inte kurvan ut? Men för att tolka detta måste vi titta på hur mycket trenderna varierar normalt.

Nedanstående graf visar löpande 30-års trenden, orange kurva, och tioårstrenden, blå kurva, för GISS-serien. Trenderna är centrerade kring årtalet för punkten, alltså punkten år 1980 visar 30-årstrenden 1965 till och med 1994 respektive tioårstrenden 1975 till och med 1984.

Som synes varierar de löpande tioårstrenderna kraftigt år från år men de senaste tioårstrenderna har alla varit tydligt positiva liksom de senaste 30-årstrenderna. Att påstå att det finns en paus i uppvärmingen med någon signifikans för teorin om global uppvärmning har alltså inget stöd i statistiken. Man kan naturligtvis skapa trender med liten eller till och med negativ uppvärmning om man är beredd att körsbärsplocka vissa perioder, se stjärnorna i diagrammet för exempel, och dra missvisande slutsatser från dessa. Men ingen seriös debattör använder väl så falska argument?

Global uppvärmning betyder inte att de naturliga variationerna och händelser som vulkanutbrott försvinner utan det är en trend utöver dessa på grund av ökande växthuseffekt.

Vi ser inte slutet, inte ens början på slutet. Men möjligen slutet på början av global uppvärmning.

Thatcher avslöjad av Lars Bern?

Margaret Thatcher är för en hel generation sinnebilden för brittisk konservatism med sin blandning av mörkblå värderingar och ekonomisk laissez-faire. Hon var också en av de första tunga politikerna som enagagerade sig i klimatfrågan.

Var det kanske på grund av dolda socialistiska tendenser och önskan om en världsregering?

Eller för att bevara det brittiska imperiet som EAP hävdar¹?

Eller stämmer den hypotes som Lars Bern förmedlar i Sydsvenskan? Att Thatcher startade klimatforskningscentrat CRU 7 år före sitt tillträde som premiärminister (Se även här), för att komma åt kolfacken.

En sak kan vi vara säker på i alla fall. Det kan inte bero på att hon som vetenskapligt skolad snabbt förstod allvaret i de vetenskapliga resultaten.


1) Ja, det är de Palmehatande kärnkraftskramarna.

Filmklipp ur The Climate Wars

Svenska klimatforskare om Stockholmsinitiativets metoder

Sex av Sveriges ledande klimatforskare svarar Lars Bern i Sydsvenskan:

Lars Berns bild av händelsen ryms gott och väl inom de allt vidare ramarna om vad det ”fria åsiktsutbytet” om klimatforskningen alltmer har blivit i Sverige – en gatloppsliknande och numera tämligen desperat jakt på forskare, politiker, FN, media och forskningsfinansiärer
...
Den aktuella händelsen [Den stulna e-posten och dess innehåll] är bra att reda ut, men lite mer is i magen borde man ha än att rusa iväg med lösryckta ord och meningar. Enligt Bern skall Ingenjörsvetenskapsakademin förhöra ”FN-forskare” och ”andra”, vilket är kryptiskt i sig. Inget nytt under solen; Berns kollegor i Stockholmsinitiativet förespråkade i januari ... en hearing på vetande och tro om klimatförändringarna och deras orsaker på Ingenjörsvetenskapsakademin eller Kungliga vetenskapsakademin. Nu har väl även KVA fallit i onåd, när Bern utlyser att de härmed fått anledning att ångra sin syn på klimatforskningen.

Läs hela svaret här.
Lars Berns artikel här.

Uppdatering:
Sydsvenskan har valt, efter påpekande från Uppsalainitiativsmedlemmen Mia, att i dag införa en rättelse av ett uppenbart faktafel i Lars Berns artikel:

Rätt institut
Klimatforskningsenheten vid universitetet i East Anglia, CRU, inrättades 1972. Margaret Thatcher tillträdde som brittisk premiärminister först 1979 och var inte delaktig i bildandet av denna forskningsinstitution, vilket påstods i en debattartikel under Aktuella frågor i tisdags (1.12). Thatcher tog däremot initiativ till klimatforskningsinstitutet Hadley Centre som sorterar under den brittiska motsvarigheten till SMHI och öppnade 1990.

Vari börjar det som vi inte är överens om?

För att kunna sätta mig in i var i klimatdebatten det uppstår fnurror,

och för att man eventuellt, utopiskt, skulle kunna börja från punkterna man är överens om - ett trasslig uppgift, men ett försök kan man i alla fall kosta på sig - och utreda vidare därifrån, så tänkte jag gå tillbaka till pionjärerna inom uppvärmningsteorier, nämligen Joseph Fourier, Svante Arrhenius, John Tyndall, etc.... Ni klimatskeptiker verkar, så vitt jag läst i artiklar och bloggar, inte ha något speciellt emot dessa herrar, rent av hyser ni nog respekt för dem, jämfört med känslorna gentemot nutida forskare; beror detta på att ni accepterar de förras huvudteser?

Här kommer punkterna jag undrar kring (vissa av dem väldigt elementära, jag är inte ute efter att förolämpa någon läsares intellekt, eller att skämta, utan är genuint förvirrad kring vilka detaljer vi faktiskt är överens om):


1. Det finns en del gaser i atmosfären som ger växthuseffekt, dvs som hindrar värmeenergin från solens strålar att omedelbart lämna jorden. Vattenångan är den starkaste. Den har allra starkast värmestrålnings-absorptionsförmåga. Andra växthusgaser är koldioxid, kväveoxid, metan, etc...Utav dessa har koldioxiden högst koncentration i atmosfären.

2. Med ökad temperatur, ökar vattenångans mättnadstryck

3. Det finns positiva återkopplingar i atmosfären och på jordytan. En uppvärmning orsakad av en stor koldioxid-halt-ökning höjer temperaturen och höjer vattenångans mättnadstryck, vilket gör att luften kan fyllas med mer vattenånga, vilket gör att ännu mer infraröd strålning kan absorberas. En temperaturhöjning frigör mer koldioxid till luften.

4. Det sker hela tiden en värmeutjämning i atmosfären.
De övre/översta lagren är kallare och avger inte värme (utåt mot rymden) lika snabbt som de varmare nedre lagren har kapacitet att göra.


Jag skulle uppskatta ifall varje kommentator ville beröra alla fyra punkterna, om så bara med ett litet 'ja', på dem ni är överens om. Och helst en motivering på dem ni protesterar mot. I annat fall antar jag att den/de punkter en kommentator inte nämner invändningar mot, är försanthållna av vederbörande.


mvh
/Cecilia


Dagen: Hopp trots klimatkris