Stjärnorna kvittar det lika

I sin artikel med den måttligt ödmjuka titeln Cosmoclimatology: a new theory emerges beskrev Henrik Svensmark 2007 sin hypotes om hur kosmisk strålning från Vintergatan, modererad av Solens aktivitet, påverkat klimatet under årtionden, århundraden och årtusenden men även på skalor på miljoner år. Samma "teorier" har han argumenterat för i sin bok The Chilling Stars: The new theory of Climate change. Vi har nyligen tagit upp senaste decenniernas uppvärmning i detta sammanhang (och mer kommer). Låt oss vända oss till årmiljonerna denna gång.

I sin "nya teori" visar Svensmark en korrelation mellan passagen av spiralarmar och kalla perioder i Jordens historia.¹ Tanken är att den ökande kosmiska strålningen från unga heta stjärnor i spiralarmarna påverkar Jordens via ändringar av molnighet. Den astronomiska bakgrunden är att solen och andra stjärnor rör sig relativt spiralarmarna i Vintergatan. Både armar, som består av ansamlingar av stoft och är områden med stjärnbildning, och stjärnor roterar runt galaxens centrum men med lite olika hastighet. Solen passerar alltså genom armarna på sin 250 miljoner år långa resa runt Vintergatans centrum.

Korrelation mellan spiralarmspassage och klimat ur Svensmark 2007

Då denna hypotes lanserades var vår kunskap om Vintergatan begränsad och spiralarmarnas utsträckning med mer dåligt kända vilket ger utrymme för anpassningar av positioner och passertider. Beräkningarna av spiralarmspassagerna som ligger till grund för Svensmarks artikel är också till stor del baserade på antagandet om klimatinfluens. Ett farligt sätt att bedriva hypotesprövning.

De senaste åren har vår kunskap om Vintergatan ökat dramatiskt. Tidigt i våras kom tex. resultaten av en stor modern radioteleskopundersökning av Vintergatan som förbättrade och förändrade bilden. Man fann bland annat att galaxen har 50% större massa än man tidigare uppskattat och har fyra istället för två huvudarmar.

Så hur stämmer Svensmarks hypotes med den nya astronomiska kunskapen? Detta har en grupp astronomer nu undersökt² och svaret är, inte alls. Med deras egna ord i abstract:

We re-examine past suggestions of a close link between terrestrial climate change and the Sun’s transit of spiral arms in its path through the Milky Way galaxy. These links produced concrete fits, deriving the unknown spiral pattern speed from terrestrial climate correlations. We test these fits against new data on spiral structure based on CO data that does not make simplifying assumptions about symmetry and circular rotation. If we compare the times of these transits to changes in the climate of Earth, not only do the claimed correlations disappear, but also we find that they cannot be resurrected for any reasonable pattern speed.

Bilden astronomerna får fram av klimatförändringar och spiralarmar är denna:

Kommer detta att övertyga Svensmarks fan-club om svagheterna i hans hypoteser? Knappast, vilket kommentarerna lär visa...

1) Upphovsmannen till hypotesen om spiralarmarnas klimatinflytande är dock Nir Shaviv.
2) Läs hela manuskriptet på arXiv.

Nils Ferlin: Stjärnorna kvittar det lika

Uppsalainitiativet fyller 1 år!

Den 24 oktober 2008 skrevs det första inlägget. Under året som gått har Uppsalainitiativet vuxit med nya medlemmar, vi har publicerat 101 inlägg, modererat samt besvarat över 1000 kommentarer. Vi har hållit föreläsningar, deltagit i klimatforum, debatterat med artiklar och i kommentarsfält.

Vi vill tacka alla som uppmuntrat oss (forskare, riksdagsmän från alla partier, journalister och inte minst läsarna), mejlat tips och frågor eller bidragit med sin kunskap i kommentarer till inlägg. Speciellt tack till er som låtit oss återpublicera era artiklar.

Det som började med min irritation mot desinformatörer har växt till en informationskälla om klimatvetenskapliga frågor vilket vi passar på att uppmärksamma med en ny syftesbeskrivning.

Nu fortsätter vi mot tvåårsdagen!

Bild: Wikipedia

Det andra koldioxidproblemet

Foraminiferer är encelliga djur med ett skal av kalciumkarbonat (CaCO₃). De är i huvudsak havslevande och har funnits i Jordens hav de senaste 500 miljoner åren. I dag finns ca 4000 arter. Dessa små djur visar sig ge viktiga ledtrådar om de 10 miljarder ton kol som släpps ut i atmosfären årligen genom fossilbränslen och avskogning, då ungefär en tredjedel av utsläppen absorberas i haven:

• Vi kan se samma isotopförändring som i atmosfären när större och större andel av kolet har sitt ursprung i växter.

• Men vad som är viktigare är att skalen på foraminifererna blir tunnare. I en studie av foraminiferer i södra oceanen utanför Tasmanien har man funnit att skalen var 30% till 35% lättare än under förindustriell tid samt att analys av sedimentkärnor som sträcker sig 200 000 år bakåt i tiden visar skalen inte varit så lätta någon gång under den undersökta tiden.

Tyvärr kom det inte som en överraskning för forskarna utan var förväntat. När koldioxiden absorberas i havet bildas kolsyra och havet blir surare. Dagens hav är surare än de varit på mycket lång tid och den fortsatta försurningen går 100 gånger snabbare än någonsin tidigare i den kända historien.

Skal av kalciumkarbonat är känsliga för vattnets pH-värde, de fräts och till och med upplöses om de är i för sur omgivning. Foraminiferernas lättare skal är alltså ett tecken på att försurningen av haven har fått biologiska effekter. Försurningen är som snabbast i de kalla områdena av oceanerna. Samma områden som är de biologiskt mest produktiva och våra bästa fiskevatten.

Nu vore detta inte ett så stort problem om det endast var foraminiferer som drabbades, men tyvärr är det en mycket stor grupp djur som tillverkar sina skal i kalciumkarbonat: Blötdjur som musslor och havssnäckor ; kräftdjur som räkor, krabbor och krill ; tagghudingar som sjöborrar; koraller samt många arter av alger och plankton. Den ökande försurningen leder till snabbt ändrade levnadsvillkor vilket ökar risken för minskande populationer och utdöenden framför allt bland de skalbildande djuren. Hotet mot dessa djur som i många fall är nära basen för havens näringskedjor hotar också alla djur ovanför i näringskedjan.

Det finns också vinnare i ett surare hav efter vad man kan bedöma. Till exempel sjögräs och cyanobakterier men även sjöstjärnor. Vad som är klart är att havens biologiska system är i början av en snabb omvandling vars resultat vi inte vet.

För den som vill sätta sig in i många detaljer kring frågan finns en genomgång av vetenskapen kring detta från 2005 gjord av Royal Society.

För den som hellre ser en film:

Uppdatering 24/10: En review-artikel från 2008 finns här eller här.

Om ej annat står kommer bilderna från Wikipedia

KVA om klimatförändringar

Kungliga Vetenskapsakademien (KVA), som bland sina ledamöter har ca 420 av Sveriges ledande forskare (inklusive en medlem av Uppsalainitiativet) samt ca 175 utländska, har nyligen kungjort ett uttalande med rubriken The Scientific Basis for Climate Change.

Några utplockade bitar i vår översättning:

Vad kan hända i framtiden?
...
1. Den låga hastighet med vilken implementeringen av alternativ till förbränning av fossilbränsle och biomassa idag går, samt världens ökande energibehov, gör att atmosfärens CO2-koncentration kan väntas öka betydligt under innevarande sekel (de fem senaste åren har ökningen varit 10 ppm). Begränsningar i fossilbränsletillgångar kommer att dämpa ökningen av antropogena utsläpp. Icke desto mindre består den långsiktiga risken i effekterna av CO2-ackumulation till följd av den stadiga ökning som hänger samman med CO2-gasens långa residenstid i atmosfären. Det kommer troligtvis inte att gå att undvika en koncentration om 450-500 ppm framemot mitten av århundradet. I frånvaro av åtgärder kan förhöjda koldioxidhalter dröja kvar i tusentals år. Ökningen av koncentrationen av andra växthusgaser som CH4 och N2O är mer oklar och står inte i direkt samband med fossilbränsleanvändningen.
...
3. IPCC har gjort modellstudier för att uppskatta effekten av antropogena växthusgaser och aerosoler på klimatet över de kommande 100 åren baserat på olika utsläppsscenarier. Dessa studier indikerar en global ytuppvärmning vid slutet av innevarande sekel på 1.5-3.5 °C jämfört med dagens förhållanden. En stor del av denna uppvärmning hänger samman med positiv återkoppling från vattenånga vars koncentration stiger snabbt med ökad temperatur.

De IPCC-granskade uppvärmningsprojektionerna kan föra med sig andra förändringar, till exempel i den hydrologiska cykeln, vilka kan skapa större problem än själva temperaturförändringarna. Medan en uppvärmning i den lägre delen av projektionsintervallet kan vara acceptabel, åtminstone i vissa regioner, kommer en uppvärmning i den övre delen troligen att skapa mycket svåra problem världen över.
...

Generella råd
...
4. Bidra till bättre energihushållning och till utveckling av säkra energisystem som inte släpper ut växthusgaser.

5. Med tanke på de potentiella långsiktiga negativa effekterna av att öka atmosfärens halt av CO2 och andra växthusgaser på klimat och havskemi (t.ex. försurning), bör teknikutvecklingen prioriteras med sikte på att hitta sätt att minska CO2-utsläpp och annan antropogen påverkan (inklusive CH4, N2O, troposfäriskt ozon och svart sot) samt fokusera på CO2-infångning och -förvaring, vilket inbegriper både biosfären och geosfären.

Uppdatering 22/10

American Association for the Advancement of Science skriver tillsammans med 17 andra amerikanska vetenskapsorganisationer ett brev till senatens medlemmar där de påminner om det vetenskapliga koncensuset om klimatförändringarna.

Första stycket:

Observations throughout the world make it clear that climate change is

occurring, and rigorous scientific research demonstrates that the

greenhouse gases emitted by human activities are the primary driver.

These conclusions are based on multiple independent lines of evidence,

and contrary assertions are inconsistent with an objective assessment of

the vast body of peer-reviewed science. Moreover, there is strong

evidence that ongoing climate change will have broad impacts on

society, including the global economy and on the environment. For the

United States, climate change impacts include sea level rise for coastal

states, greater threats of extreme weather events, and increased risk of

regional water scarcity, urban heat waves, western wildfires, and the

disturbance of biological systems throughout the country. The severity

of climate change impacts is expected to increase substantially in the

coming decades.

Foto: Fredrik All © KVA

Stora klimatbloggar/portaler

I den ständigt föränderliga onlinevärlden kommer det och går en hel del aktörer i klimatfrågan. Därför har jag nu gjort ett försök att uppdatera mig själv, jag precis klickat mig runt lite bland klimatbloggarna där ute och varför inte dela med sig lite av vad man hittar? Vi börjar med de lite större klimatbloggarna/portalerna.

Ecoprofile är en kombination av diskussionsforum, community och nättidning om grön omställning.

Effekt är ett samhällsmagasin om klimat- och hållbarhetsfrågor. Vi tycker att det är en självklarhet att den spännande omställning som vi har framför oss skildras i en egen tidskrift.

Camino är ett livsstilsmagasin som inspirerar till hållbar konsumtion. Integritet och självständighet är ledord vid magasinets produktion.

TEM är en oberoende aktör som verkar för hållbar utveckling. Vi erbjuder konsulttjänster och ubildningar samtidigt som vi bedriver FoU inom hållbarhetsområdet.

Asfaltblomman miljö- och rättviseguide © har funnits sedan 2003 och är därmed en veteran bland ekoguider.

CRSipraktiken. Dagligen publicerar vi analyser och lyfter fram goda exemplen för att inspirera vår publik att kombinera hållbarhet och lönsamhet i sina egna organisationer.

Ställ om är en fristående redaktionell satsning på svt.se som bevakar och belyser klimat- och energifrågan, med fokus på det omställningsarbete som krävs av medborgare, näringsliv och offentlig förvaltning för att vi lokalt, nationellt och globalt skall kunna sänka våra utsläpp av växthusgaser samt minska vårt behov av fossil energi.

Klotet är en blogg som drivs av Vetenskapsradion för alla som är intresserade av de ödesfrågor som väntar mänskligheten. Kan klimatförändringarna stoppas? Hur ska jordens vatten, mat och mineraltillgångar fördelas? Vilka forskare och tänkare sitter inne med de mest lovande lösningarna?

Bloggen startades hösten 2006, åt Naturvårdsverkets tidning MiljöAktuellt, för att bevaka den växande ”gröna bloggosfären”. När tidningen 2007 såldes till IDG följde inte bloggen med, så jag fortsatte på egen hand.

Minplanet vill sporra dig att göra så mycket du kan för en bättre värld. Sajtens motto: Alla kan göra något, men vem gör mest? Målet är att svenskarna ska bli klimatsmartast i världen.

Som vanligt när man gör länksamlingar missar man mycket och tips är välkomna! Fler länkar till ”mindre” bloggar kommer att läggas upp senare.

Uppdatering: Tips om andra bloggar går bra att skicka via mail, uppsalainitiativet (at) gmail.com kommentarer tas ej emot för detta inlägg. Ev. recensioner eller funderingar hänvisas till Öppen tråd 2

Observera att detta handlar om svenska bloggar.

Nobelpristagaren Elinor Ostrom om klimatpolitik

För personer intresserade av miljöpolitik är den forskning som Elinor Ostrom berdriver högintressant. Ostrom är den ene av årets pristagare av "Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne".

Elinor Ostroms främsta insatser ligger i förståelsen av hur man tillsammans kan hantera gemensamma resurser. Innan hon publicerade boken Governing the Commons: The Evolution of Institutions for Collective Action var den rådande uppfattningen den om "allmänningens tragedi"; att gemensamma resurser överförbrukas och försvinner. Garret Hardin, som myntade den här idén i sin artikel "The Tragedy of the Commons" sågs därför som förespråkare för privat ägande istället för allmän förvaltning.¹

Ostrom har visat att allmänningar visst kan förvaltas väl, bara förvaltningen uppfyller vissa bestämda designkriterier.

1. De allmänna resurserna bör vara väl avgränsade. Både resursen och de som får använda den måste kunna avgränsas.
   
2. Regler för nyttjande bör vara lokalt anpassade. Nyttjanderegler som bestämmer tidpunkt, plats, teknologi, och kvantitet måste vara relaterade till lokala förhållanden.
   
3. Beslutsfattandet bör vara kollektivt. De flesta som utnyttjar resursen måste kunna delta i beslutsprocessen.
   
4. Resursen måste övervakas effektivt.
   
5. Det bör finnas en straffskala för de som bryter mot reglerna som relaterar till brottet.
   
6. Det bör finnas enkla metoder för konflikthantering. Det måste finnas snabb och effektiv tillgång till metoder eller institutioner för konfliktlösning.
   
7. Förvaltarskapet bör vara erkänt. Förvaltarskapet får inte vara ifrågasatt av myndigheter eller andra organisationer.
8. Om man har att förvalta stora resurser bör förvaltningen av dessa organiseras på flera nivåer där hantering av lokala resurser sker på den lägsta nivån enligt den sju föregående principerna.
   

Frågan är hur Ostroms idéer skulle kunna implementeras på global nivå? Biosfären är den ultimata allmänningen som vi alla har att förvalta. Och vissa av Ostroms kriterierna är definitivt uppfyllda. Jordytan och atmosfären är väl avgränsade och löper risken att förstöras om de inte förvaltas. Men det går inte att utestänga de som bryter mot överenskomna regler från att (miss)bruka resursen. Det går förvisso att bestraffa miljöbrottslingar, men övervakningen och risken att bli straffad är inte globalt enhetlig.

Här spelar möten som det kommande Köpenhamnsmötet en central roll. Om Ostroms forskning är något att gå efter - och ingen bättre teori om hur förvaltning av allmänningar finns för tillfället - då är global enhetlighet i övervakning och straffsatser något att hoppas på. Det minsta man kan hoppas på är att världens länder fortsätter att samtala för att komma överens om en gemensam förvaltningsplan.

Mer läsning:

• Elinor Ostrom sitter i styrelsen för Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet. Centret har en sida där Ostrom presenteras och där man kan se en film om "allmänningens tragedi" och hur man kommer förbi den.
• Vetenskapsrådets tidning Tvärsnitt har översatt en av Ostroms artiklar till svenska: Resursutnyttjande, hållbarhet och mänskligt beteende.
• Sverker Sörlin skriver om Ostrom och hennes betydelse för miljöarbetet i DN "Vad regeringarna nu måste göra med allas vår atmosfär i Köpenhamn påminner om vad bönderna i Valencia och Alicante under medeltiden insåg att de måste göra med det dyrbara vattnet: fördela det rättvist."
• Elinor Ostrom har även intervjuats om global uppvärmning hos Oregon State University. Intervjun finns som både som podcast att lyssna på eller transcript att läsa.
  

1) Hardin jämförde med oförvaltade allmänningar men hans text tolkades som ett uttalat stöd för privat ägande. Något han fann olyckligt. Tack Thomas P för info.

Vad ska vi hitta på?

Vad ska vi hitta på om vi inte ska flyga till Thailand eller köra vatten- eller snöskoter, och om vi skall låta bilen stå så mycket som möjligt? Måste vi alla börja med knyppling eller bo i tält på scoutläger?

Jag har en bättre idé:

Allt beror såklart på Solen!

Utan Solen hade Jorden inte funnits. Utan Solen hade komplext liv inte kunnat uppstå. Utan Solen hade vi inte haft någon vind. Utan Solen som föder växter hade vi förmodligen inte haft något fritt syre att andas. Utan Solen som avdunstar vatten hade det inte funnits någon vattencykel: Inga moln, inget regn, inget väder. Utan Solen skulle allt vatten på jorden vara is. Utan Solen hade vi inte haft något ozonlager, men utan Solen hade vi förmodligen inte behövt något.

Allt detta är självklart, uppenbart.

Det är alltså helt naturligt att fundera över om inte den pågående uppvärmningen av jorden också beror på Solen. Utan Solen hade vi inte haft någon uppvärmning, men det vore också det sista vi borde oroa oss för.

Här har vi alltså en testbar hypotes: Om mängden strålning som träffar Jorden har ökat kan det förklara varför jorden blivit varmare. Om man tror att Solen orsakat den förhöjda uppvärmningen måste man också kunna visa att instrålningen från Solen har ökat. Om instrålningen av solenergi inte har ökat kan alltså solen inte vara ansvarig för den ökande temperaturen på Jorden.

Fig 1. Solfläckar per år (svart) och per månad (rött) sedan 1700.

Solens utstrålning varierar i cykler om 11 år, solfläckscykeln. I likhet med planeterna har även Solen ett klimat och ett väder, drivet av magnetiska strömningar. När Solen utstrålar mer energi tar Jorden emot mer energi och blir varmare. Men om Jorden istället blir bättre på att ta vara på energi den tar emot, blir Jorden också varmare.

Hur ligger det till då? Beror den nu pågående uppvärmningen på att Solen blivit varmare?

Fig 2. Solaktivitet jämfört med uppvärmningstrenden.

Om Jordens nuvarande uppvärmning hade berott på Solen borde båda kurvorna visa en uppåtgående trend. Istället stiger temperaturen, medan solaktiviteten pendlar i sin elvaåriga cykel. Det betyder att Solen inte är ansvarig för dagens uppvärmning. Något annat är ansvarigt.

Den danske fysikern Henrik Svensmark menar att förhöjd solaktivitet skulle minska instrålningen av kosmisk strålning, vilket skulle kunna leda till minskad molnbildning och ett sänkt albedo hos atmosfären, så att temperaturen stiger. Men eftersom solaktiviteten inte förändrats anmärkningsvärt, faller även den hypotesen.

Uppdatering 14 okt:

Eftersom de kosmiska strålarna diskuteras i kommentarerna presenterar vi ett diagram över uppmätt kosmisk strålning från en neutronräknare i Calgary, Kanada. En samling av olika mätningar av kosmiska strålar finns här.

Källor:
BBC: 'No Sun link' to climate change
NASA: Deep solar minimum
Fig 1 credit: SIDC, RWC Belgium, World Data Center for the Sunspot Index, Royal Observatory of Belgium, `1700-2010'.
Fig 2 publicerad med vänligt samtycke från SkepticalScience.

Några år av sjunkande temperaturer betyder inte att den globala uppvärmningen avstannat!

Ett av de absolut vanligaste argumenten från personer som av någon anledning inte tror på att vi människor genom ökat utsläpp av växthusgaser kraftigt bidrar till ökade temperaturer på jorden, är att vi under X antal år inte sett ökande temperaturer.

Vi har här på Uppsalainitiativet genom flera poster försökt förklara varför det argumentet inte håller, se till exempel:

Hur ovanlig är den senaste tidens serie av varma år?

Variationer och trend

Den globala uppvärmningen har fortfarande inte avstannat

Ett av de senaste exemplen på denna typ av missuppfattning eller lögn (beroende på vad personen som sprider vet) är hur ett uttalande av Mojib Latif, tysk meteorolog och oceanograf, på en konferens tagits ur sitt sammanhang. Denna misstolkning spred sig sedan på nätet och tyvärr också i media. Inte helt överraskande var Stockholmsinitiativet en av spridarna av desinformationen.

Nu har Peter Sinclair satt ihop en video som tydliggör hur misstolkningen och spridandet av misstolkningen gått till, väl värd att se!

Uppdatering:

Mer om hur förvrängningen gått till och vad Latif faktiskt säger själv kan läsas här

Läs även om förvrängningarna samt den riktiga forskningen här
Den vetenskapliga artikel som är utgångspunkten för alltihopa kan läsas här
Latif föredrag kan lyssnas på och hans presentation ses här (Latif börjar tala ca 1/4 in på ljudspåret.)

En kärnfråga

Analyser av iskärnor är ett av de viktiga verktygen för att studera paleoklimat och därmed viktiga för förståelsen av global uppvärmning. En fråga som nyligen dykt upp i diverse kommentarer på bloggar och dylikt är om hur gammal den yngsta koldioxiden i iskärnor är. För att svara på frågan är det bäst att först se på hur isen bildas och hur luft innesluts i den.

Glaciärer och isbildning

En glaciär i någorlunda jämvikt har ett ackumulationsområde där glaciären tillförs vatten då snöfallet under året överstiger avsmältningen och ett ablationsområde där avsmältning, kalvning av isberg och liknande bortför vatten från glaciären. Mellan dessa områden strömmar isen sakta. När jämnvikt råder för glaciären är höjden vid ackumulationsområdet konstant då varje års ackumulation motsvaras av en lika stor bortströmning mot ablationsområdet. Uppe på de stora issköldarnas centrala delar i Antarktis och Grönland går temperaturen normalt aldrig över nollstrecket¹ och rörelsen ner till stora djup långsam och nära vertikal, vilket gör dem ypperliga som källor till paleoklimatologiska iskärnor.

Grönländska isskölden i genomskärning

Snön som faller under ett år överlagras av nästa års snöfall samtidigt som den sjunker neråt. Snön omvandlas samtidigt då snökristallerna växer ihop och förändras med tiden och ökande tryck från snön ovanför. (Den grovkorniga snö som legat ett år eller mer kallas firn.) Fortsatt sammanväxning av iskristallerna leder till att genomskinlig solid glaciäris bildas. Hur lång tid denna process tar varierar mycket beroende på det lokala klimatet (temperaturen, snömängd mm.). Det går generellt snabbast om smältvatten under sommaren bidrar till isbildning, och långsammast i kalla glaciärer utan smältvatten och med liten årlig nederbörd.

Isbildning i glaciärer

Koldioxid i glaciärisens bubblor

När snön packas ihop kommer det allra mesta av den luft som finns mellan kristallerna att pressas ut (upp) men en liten del blir kvar innestängd i luftbubblor och förseglas av omgivande is från omvärlden. Det är luften i dessa bubblor som analyseras för att bestämma bland annat koldioxidnivån. Förseglingsdjupet är 40-120 m för de kalla issköldarna. Ovanför förseglingsdjupet sker ett utbyte mellan luften i isen och atmosfären ovanför genom diffusion. Nära ytan är utbytet med atmosfären stor för att sedan minska när snön blir kompaktare och porerna mellan kristallerna blir färre. Resultatet är att luften i bubblorna är yngre än isen runtom. Hur mycket yngre beror på hur snabbt ackumulationen av snö sker och förseglingsdjupet. För iskärnor i från Vostok inne på den Östantarktiska isskölden med mycket liten årlig nederbörd och sträng kyla är skillnaden upp till 6000 år². Koldioxiden i isens bubblor är alltså då 6000 år yngre än isen. För den snabbt ackumulerande Law Dome vid kanten av Antarktis issköld är skillnaden kring 30 år. De snabbt ackumulerande områdena är också de där isen snabbast når förseglingsdjupet vilket betyder att åldern på den yngsta koldioxiden i isbubblorna, de som är just under förseglingsdjupet, blir litet. För Law Dome är den inte mer än ca 10 år.

Genom att använda olika iskärnor kan man alltså mäta koldioxidnivåns förändringar inom ett mycket stort tidsintervall från årtionden till hundratusentals år och kalibrera mätningarna mot varandra och mot instrumentmätningarna de senaste 50 åren.

Desinformation

Mycket av de mer märkliga påståendena kring iskärnor och mätningar i dessa har sitt ursprung hos en Dr Jaworowski och hans nu 12 år gamla artikel "Another global warming fraud exposed. Ice core data show no carbon dioxide increase". Jaworowski är en av de mest opåliliga människorna i hela klimatfrågan och artikelns påståenden har många gånger verderlagts, men så kallade "klimatskeptiker" tycks inte bry sig om faktagranskning bara det står det de vill höra, så vi får bereda oss på att leva med artikeln de närmaste decennierna också.

Läs mer:

NASA: Paleoclimatology: The Ice Core Record

Wikipedia: Ice Core

PNAS: Gases in ice cores

1) Detta gäller de centrala delarna av på Grönlands issköld då temperaturen når över noll även långt in på skölden och avsmältning sker under sommaren Exceptionella år kan även smältning ske i de centrala delarna. Dessa områden blir större och större pga den globala uppvärmningen. I Antarktis är temperaturen under noll året om utom i kustzonen och på Antarktiska halvön.
2) Iskärnor som sträcker sig under så lång tid att klimatet hinner ändra sig varierar även ådersskillnaden mellan koldioxid och is. Under istiderna var det inre av Antarktis kallt och nederbördsfattig jämfört med idag.(Inte för att dagens Antarktis direkt är varmt och fuktigt.) vilket ger extremt låg ackumulation.

Uppsalainitiativets live-framträdande i lördags

Uppsalainitiativet (UI) är inte bara en blogg! I lördags (3 oktober) hade vi ett riktigt live-framträdande på ABF:s Klimatforum 2009 i Stockholm, i form av en paneldiskussion med rubriken Att bemöta desinformation i klimatfrågan. I panelen ingick atmosfärsforskaren Markku Rummukainen, miljöhistorikern Sverker Sörlin, och yours truly, under moderatorskap av UI:s egen Anders Emretsson.

Vår diskussion handlade om klimatdebatten snarare än att vara ett inlägg i den. Vi tog bl.a. upp frågor om när information går över i desinformation, om vad som skiljer den inomvetenskapliga diskussionen från tidningarnas och bloggosfärens klimatdebatt, och om terminologiförbistringen "skeptiker" vs skeptiker. Särskild uppskattning från publiken rönte Sverkers vetenskapshistoriska perspektiv och hans funderingar kring klimatskeptikerrörelsens sociologi.

Möjligen kan en och annan klimatskeptiker i publiken ha förvånats över att vi tog avstånd från vinklad rapportering och retorik inte bara av det bagatelliserande slag de själva ägnar sig åt, utan också av det alarmistiska slaget (vilket Anders påpassligt exemplifierade med en starkt vinklad Aftonbladet-artikel som tagits upp i en annan paneldiskussion tidigare samma förmiddag). I vetenskap och vetenskapsrapportering är varje avvikelse, oavsett i vilken riktning, från ett opartiskt sökande efter sanningen vilken den än råkar vara, förkastlig.

En bok som Sverker passade på att rekommendera är Why We Disagree About Climate Change av klimatforskaren Mike Hulme (2009). Jag har inte hunnit titta närmare på den ännu men tycker att den verkar mycket intressant.

Bör den klimatskeptiska retoriken bemötas eller rentav förtigas? Jag fick tillfälle att lägga ut texten kring denna (för just den här diskussionen) grundläggande fråga. Mitt svar på frågan var tydligt: vi gör rätt i att bemöta klimatskeptikerna. Men jag valde ändå att problematisera saken, dels längs de linjer jag skisserade i en UI-bloggpost i förra månaden, och dels med beaktande av den "fälla" som bl.a. filosofen Daniel Dennett varnat för:

"Smith's work in geology supports my argument that the earth is flat," you say, misrepresenting Smith's work. When Smith responds with a denunciation of your misuse of her work, you respond, saying something like: "See what a controversy we have here? Professor Smith and I are locked in a titanic scientific debate. We should teach the controversy in the classrooms."

Med stöd bl.a. i allmänna demokratiöverväganden landade jag som sagt ändå i ett tydligt "ja" som svar på frågan om klimatskeptikerna bör bemötas, och ingen i panelen anmälde någon avvikande uppfattning härvidlag. Detta till trots skriver Maggie Thauersköld Crusell i sitt referat av paneldiskussionen att panelen landade i svaret "vi vet inte". Maggies oförmåga på denna punkt att förstå att man trots nyansering och problematisering kan landa i ett tydligt ställningstagande tycks mig symptomatisk för hela hennes syn på på klimatfrågan, såsom den framkommer på hennes blogg The Climate Scam.

Det var med viss spänning vi i panelen såg fram emot när Anders drygt halvvägs in i vår 75 minuter långa diskussion släppte in publiken för frågor och kommentarer. Utöver Maggie tyckte jag mig i (den uppskattningsvis 70-hövdade) publiken identifiera ytterligare någon handfull personer från klimatskeptikerkretsen i och kring Stockholmsinitiativet, och det var knappast överraskande att dessa deltog särskilt aktivt. Det blev, tycker jag, på det hela taget en bra och civiliserad diskussion, om än (så som publikdiskussioner brukar bli) en smula spretig. Ett särskilt udda inslag var den för mig obekanta kvinna ur miljörörelsen som olyckligtvis låtit sig övertygas av professor Bo Nordells envisa kampanj för sin besynnerliga teori att det är kärnkraften som till stor del ligger bakom global uppvärmning; jag valde att hänvisa henne till vår UI-bloggpost i ämnet. I övrigt höll sig de flesta frågorna på den metanivå som vi i panelen inledde med. Ett undantag var emellertid sista frågan, som gick till den egensinnige klimatskeptikern Fred Goldberg. Han valde (förmodligen oavsiktligt) att illustrera den låga nivån på merparten av den klimatskeptiska retoriken med sin fråga till Markku, som jag citerar fritt ur minnet: "Blir den kommande vintern kall eller mild? Och om du inte vet svaret, hur kan du då påstå att det går att göra några som helst vettiga förutsägelser om klimatet 100 år fram i tiden?" Markku förklarade tålmodigt skillnaden mellan att förutse ett dynamiskt systems exakta trajektoria och att göra förutsägelser om dess statistiska egenskaper över lång tid. (Vi har för övrigt tidigare haft uppe denna diskussion i en UI-bloggpost.)

Hur togs då vår paneldiskussion emot? I kaffesnacket efteråt var tongångarna övervägande positiva, medan däremot de klimatskeptiker som i sina bloggar valt att recensera den - Maggie Thauersköld Crusell och Danne Nordling - är klart negativa. Båda tycks dock ha missförstått vad diskussionen gick ut på och beklagar sig över frånvaron av konkret bemötande av den klimatskeptiska argumentationen. Med den sistnämndes ord: "Den som hade väntat sig att åtminstone här få höra några av de centrala argumenten för att människan skapar det mesta av den globala uppvärmningen (AGW) blev besviken." Själv hade jag föreställt mig att rubriken Att bemöta desinformation i klimatfrågan tillräckligt tydligt signalerade att vi tänkte oss att diskutera på ett metaplan (en diskussion om klimatdiskussionen), men vi får väl ta åt oss av kritiken och försöka vara ännu tydligare i vår annonsering nästa gång vi ger oss på att göra något liknande.

Låt mig slutligen lite skrytsamt nämna det generösa beröm jag ute i korridoren direkt efter paneldiskussionen fick av gamle vännen, matematikerkollegan och numera klimatskeptikern Sten Kaijser. Med implicit men uppenbar hänsyftning på min Newsmill-artikel i våras sade han: "Idag skämdes jag inte för dig!"

Google illustrerar klimatförändring

Google har engagerat sig i att sprida kunskap om klimatförändring, dess inverkan och möjliga åtgärder via Google Earth och YouTube inför Köpenhamnsmötet i december (COP15)
Se: Google climate change tools for COP15

En kort introduktion:
(Känsliga klimatskeptiker varnas. Vissa bilder och rösten kan höja blodtrycket.)