Uppsalainitiativet i Norrbottenskuriren: "Fullt av argumentationsfel"

Uppsalainitiativet svarar på Anders Edwardsson krönika i Norrbottenskuriren

På kurirens ledarsida den 15 augusti skriver Anders Edwardsson att Ian Plimers bok Heaven and Earth förmodligen kommer att gå till historien som början till slutet för växthusteorin. Redan i andra meningen är han ute och virrar. Växthusteorins ursprung hittar vi redan runt 1820 då Joseph Fourier visade hur en atmosfär kan värma en planet. Den svenske nobelpristagaren Svante Arrhenius vidare-utvecklade sedan teorin 1896 då han försökte beskriva hur koldioxid i atmosfären kraftigt skulle kunna förändra temperaturen på jorden. Under de följande dryga 100 åren har "växthusteorin" etablerats och förbättrats.

Att människan har en stark påverkan på den globala temperaturen råder det ringa tvivel om. De tillgängliga vetenskapliga publikationerna som finns har sammanställts av FNs klimatpanel IPCC och dessa målar en tydlig bild av hur människan påverkar klimatet.

Huvuddragen i IPCCs rapporter stöds av alla vetenskapliga akademiker i hela världen, som uttalat sig i frågan. Dessutom gjordes år 2005 en genomgång av närmare 1.000 vetenskapliga artiklar i ämnet, publicerade i granskade publikationer, av den amerikanska geologen och vetenskapshistorikern Naomi Oreskes. Hennes slutsats var att andelen artiklar som ifrågasatte konsensus-uppfattningen var 0 (noll) procent.

Mot detta ställs en icke vetenskaplig granskad bok som bland annat fått följande recension: "Plimers påståenden om människans roll i klimatförändringarna är naiv, visar på dålig förståelse om klimatforskning och bygger på återanvända och förvridna argument som tidigare har blivit överbevisade." Barry Brook, institutet för forskning kring klimatförändringar och hållbarhet vid Adelaide University (samma universitet som Plimer).

Flera forskare har också påpekat att Plimer inte underbygger sina påståenden eller diagram med källor eller fakta, där ibland David Karoly meteorolog vid Mellbourn Universitet. "Felen, icke vetenskapen och allt nonsens i Plimers bok gör att den borde klassas som science fiction." Extremt hårda och ovanliga ord i vetenskapliga kretsar. Det finns många fler forskare som yttrat liknande kritik.

Edwardsson räknar efter detta upp några naturliga processer som kan påverka klimatet på jorden, som till exempel jorden och solens bana och vulkanism. Men detta är något klimatforskarna är mycket väl medvetna om och har med i beräkningarna. Sedan klämmer Edwarsson in ett felaktigt påstående om att få moln ger högre temperatur och fler moln ger lägre. Så enkelt är det inte, molnens effekt beror bland annat också på vilken höjd över jorden de befinner sig på. Men inte heller detta är något nytt för klimatforskarna.

Krönikan i Kuriren är full av argumentationsfel. Till exempel hävdar Edwardsson att eftersom en varmare planet leder till högre koldioxidhalt i atmosfären kan inte ökad halt koldioxid i atmosfären leda till ökade temperaturer. Det är som att påstå att eftersom hönor kläcks ur ägg kan de inte lägga ägg. Att koldioxid frigörs ur varmare jord och hav står inte på något sätt i motsättning till att gasen värmer jorden.

Ett liknande fel finns i argumentet att eftersom planeten Mars blir varmare kan inte jordens uppvärmning bero på en ökad växthuseffekt. Argumentet faller eftersom forskarna pekat ut att den troliga mekanismen bakom den eventuella uppvärmningen av Mars är starka vindar som barlagt svart sten som minskat planetens albedo (vår förståelse av Mars och andra planeters klimatsystem är mycket sämre än jordens). [Se tex här]

"Växthusteorin" är en mycket väl förankrad vetenskaplig teori som tydligt visar att vi måste agera nu för att sänka våra utsläpp av växthusgaser för att vi inte ska drabbas av hårda konsekvenser.

Fagerström och satelliterna

I en debattartikel ”Inget dramatiskt med temperaturen” med den freudianskt klingande underrubriken ”Forskare tillbakavisar fakta om klimatet” i Aftonbladet den 28 juli skriver den flitige klimatdebattören Jonny Fagerström från Stockholmsinitiativet om temperaturutvecklingen. Efter att ha förkastat de markbaserade mätserierna så tar han upp satellitmätningarna sammanställda av UAH (University of Alabama i Huntsville, USA). Hans slutsats är:

Någon alarmerande uppvärmning av jorden kan inte påvisas. Det finns ingen brant kurva. Temperaturen är nu också tillbaka på den nivå som rådde 1979.

Låt oss titta lite närmare på UAHs satellitdata:

Här ser vi mätserien utritad (rött), med en beräknad trendlinje (grönt).
Y-axeln anger global temperaturavvikelse relativt en given baslinje. Vi kan se att trenden går tydligt uppåt, och ligger på 0,0124 grader per år. Detta motsvarar alltså 0,378 grader under den aktuella 30,5-årsperioden, vilket är en betydande ökningstakt.

Jämför vi data för 1979 och 2009, så ser vi dessutom att för januari-juni är samtliga månader i 2009 varmare än motsvarande månader i 1979. Kanske Fagerström menar att juni 2009 är på samma nivå som vissa månader i slutet på 1979, men sådana jämförelser är högst godtyckliga och kan dessutom fort bli inaktuella. Juli 2009 (som inte finns med i grafen ovan) hamnar på 0,410, vilket är det högsta på mer än två år och mycket högre än någon månad från 1979.

Fagerström hävdar också om UAH:

Deras mätningar ger en helt annan bild än vad som normalt torgförs.

Hur står sig då UAH mot andra mätserier? I diagrammet nedan har vi lagt in en annan satellitmätserie som Fagerström inte nämner, från RSS (Remote Sensing Systems, USA), samt två globala mätserier baserade på markbundna mätningar sammanställda av Hadley Centre, Storbritannien och NASA GISS, USA. Vi ser även trendlinjer för dessa mätserier. (Att de två senare mätserierna verkar ligga högre beror på att de har en annan baslinje från vilken temperaturavvikelsen beräknas).



Skillnaden är faktiskt inte särskilt stor! Trenderna ligger på 0,0152, 0,0157 och 0,0159 grader per år. Det är inte precis en revolutionerande skillnad mot UAHs 0,0124.

Med andra ord: mätserien från UAH ger en helt annan bild än den som Fagerström torgför.

Graferna här var skapade med Wood For Trees interaktiva grafverktyg.

Koldioxidens värmeabsorption demonstrerad

I nedanstående filmklipp från "Earth: The Climate Wars" demonstrerar Ian Stewart med hjälp av IR-kamera den värmeabsorption hos koldioxid som Tyndall upptäckte för 150 år sedan.


Det går att se hela programserien online här

Uppdatering: Ett annat exempel med ett ansikte från en Amerikansk sajt för undervisning.