Glaciärerna krymper världen över

Vi har blivit vana att se bilder som den ovan. Men är de urval av "klimatalarmister" eller är det en global trend? I höstas har World Glacier Monitoring Service tillsammans med UNEP publicerat rapporten "Global Glacier Changes: facts and figures" som sammanställde läget och förändringarna hos många av glaciärerna i världens bergskedjor. Sammanställningen visar tydligt att förändringarna är globala och att det handlar om en både snabb och troligen accelererande minskning av glaciärer Jorden över.
Massbalansen, skillnaden mellan tillväxt och avsmältning, visar hur en glaciär beter sig vid den klimatförändring tex ökat snöfall eller ökad temperatur. Om massbalansen är negativ smälter de nedre delarna av tills massbalansen är noll. Om massbalansen är positiv växer glaciären och rör sig ned för sluttningen tills balansen åter är noll. Det tar tid för glaciären att uppnå jämnvikt så om klimatet fortsätter att ändras så nås aldrig jämnvikten.
Vanligen anges specifika massbalansen vilket är massbalansen dividerat med glaciärens yta. En specifik massbalans på -0,9 m motsvarar en 1,0 m skiva av glaciärens yta som förlorats¹. Nedanstående diagram från rapporten visar den kumulativa specifika massbalansen sammanställt från ett hundratal glaciärer världen över. Värdena före mitten av 60-talet är dock mer osäkra då endast data från ett mindre antal glaciärer finns.²

Den starkt fallande kurvan visar att glaciärerna världen över inte har uppnått balans utan istället har haft en negativ massbalans under senaste halvan av 1900-talet och att takten i trenden har ökat under sista årtiondena. Med andra ord. Förändringen av klimatet fortgår, glaciärerna krymper och det finns anledning att utgå från att avsmältningen ökat sista tiden.

Författarna till rapporten skriver om situationen så här:

There is mounting evidence that climate change is triggering a shrinking and thinning of many glaciers world-wide which may eventually put at risk water supplies for hundreds of millions — if not billions — of people. Data gaps exist in some vulnerable parts of the globe undermining the ability to provide precise early warning for countries and populations at risk. If the trend continues and governments fail to agree on deep and decisive emission reductions at the crucial UN climate convention meeting in Copenhagen in 2009, it is possible that glaciers may completely disappear from many mountain ranges in the 21st century.

Se även inlägget "Who cares?" om effekten på mänskliga samhällen.

1) Is har något lägre densitet än vatten. En liter is väger ca 0,9 kg.
2) De skandinaviska länderna har de äldsta mätserierna med massmätningar från slutet av 40-talet. Se även här för fördelningen av mätningar i undersökningen.
Alla bilder från rapporten

Med näsan i andras väder

Vi har glädjen att få publicera miljöreportern Lars Rosenbergs lördagskrönika i Hallands Nyheter kring klimatförändringsförnekelse och dess förhållande till vetenskap.

Först en varning. Detta är inget kåseri. Frågan är om det ens är en lördagskrönika. Mitt tålamod är på väg att rinna ut. Kalla det en klagovisa, en litania, en vresig jeremiad. Ämnet är mänsklighetens bottenlösa stupiditet, ett bara till hälften komiskt fenomen. Det måste vara fler än jag som är förbryllade över den bisarra förnekarkultur som sen flera år härjar på Internet, med budskapet att växthuseffekten är en lögn och klimatforskningen världshistoriens största vetenskapliga skandal.

Jag har ägnat mitt yrkesliv åt miljöjournalistik. Jag började en gång med att jaga nergrävda gifter på ett sågverk i Jönåker, och slutade med att följa satellitbilderna från de krympande isarna i Arktis. Jag har ofta träffat folk som, av dunkla skäl, överdrivit olika miljöproblem, och andra som tvärtom bagatelliserat dem, vilket brukar vara enklare att begripa. När jag var ung och oerfaren fann jag detta ytterst förvillande. Med tiden lärde jag mig att lyssna på vetenskapsmännen och vetenskapskvinnorna, inte för att de alltid har rätt, utan för att de mer än några andra är medvetna om att de kanske inte har rätt, och därför är beredda att korrigera sina egna teser.

Det började i USA. James Inhofe är en före detta försäkringsagent från Oklahoma, numera senator och det republikanska partiets tyngste miljöpolitiker. Inhofe har, med den sorts självsäkerhet som vi andra kallar arrogans, förkunnat att klimatlarmet är ”det största bedrägeri det amerikanska folket nånsin utsatts för” och att ”Kyoto är ett vapen avsett att underminera USA:s ekonomiska hegemoni”. Jag känner själv nåt som gränsar till fasa när politiker sätter sig till doms över vetenskapen, men Inhofe har fått miljoner efterföljare, numera även i Sverige. Ingen forskning har utsatts för så febrila ideologiska angrepp sen biskoparna kastade sig över Darwin. Missförstå mig inte. Jag pratar inte om framtidens klimat. Jag pratar om en nu pågående orgie i stolligheter.

Jag vet att det tjatas till förbannelse om klimatet, inte sällan med överdrifter. Motreaktionen består i den enkla och praktiska doktrinen att alltihop är en bluff. Du slipper ansvar och kan ha en åsikt i en komplicerad frågan utan att behöva lära dig nåt nytt. På nätet roterar en massiv sörja av myter, vanföreställningar och desinformation, återanvänd om och om igen. Det är bara att ta för sig. Många gör det för att många andra gör det. Oräkneliga bloggar sprider hat, hån och smädelser över hela den moderna klimatforskningen. De sen decennier kartlagda sambanden mellan jordens energibalans och atmosfärens kemi beskrivs som mygel, falsarium, socialistiskt nonsens. Bloggfolket har byggt sig en konspiratorisk fantasivärld som bara skenbart har med verkligheten att göra. Många lyckas intala sig att de tillhör en utvald elit (”vi som genomskådat bluffen”). Om inte annat kan man sitta och garva åt spektaklet.

Okej, dumhet och okunnighet är inte förbjudet. För mig är det en smula pinsamt att bevittna journalister som inbillar sig att de är kritiskt ifrågasättande när de vidarebefordrar myterna och missförstånden. Det riktigt absurda är när män med akademiska titlar faller in i kören. Kunskapen finns i läroböckerna, inte på bloggarna. Strax före jul cirkulerade ett upprop på nätet, undertecknat av sexton svenska professorer och fyra docenter, som angrep den etablerade klimatforskningen med hänvisning till en propagandaskrift från senator James Inhofe. Som sagt. Ibland kantrar hela cirkusen och blir en svart fars.

LARS ROSENBERG

_____________________________

Läs om Inhofes lista här

Läs om de svenska professorerna och docenterna på bloggen Tankebrott

Den globala uppvärmningen har fortfarande inte avstannat

Jag vet inte hur många liknande bloggposter som finns därute, men uppenbarligen är det här med trender och brus mycket svårt att förstå. Det räcker med enkla analyser av data för att visa att om man påstår att "uppvärmningen avstannat" så måste man också erkänna att "uppvärmningen avstannat" massor av gånger under det senaste halvseklet. Detta gör förstås påståendet att "uppvärmningen avstannat" helt meningslöst.

Om vi plottar "skeptikernas" favoritdataset över den globala medeltemperaturen, nämligen det från satellitmätningar analyserade av forskare (Roy Spencer och John Christy) från University of Alabama Huntsville, får vi figuren nedan.

I grafen finns två trendlinjer införda. Den svarta har med hela datasetet, den röda tar bara med data tom. augusti 2007, vilket i "skeptikernas" lilla värld skulle kunna vara då "uppvärningen avstannade". Som ni ser är skillnaden väldigt liten mellan linjerna, vilket visar att kortvariga fluktuationer har liten effekt på den långsiktiga trenden. Om istället residualerna (dvs. data minus trendlinje) plottas fås grafen nedan.

Här syns tydligt att det inte är något speciellt som händer runt 2008. Avvikelsen från trenden är inte större än den var 1985 eller 1992. Inte heller är perioden av tillfälligt kallare väder längre än vad tidigare perioder var, utan faktum är att perioden är kortare.

De som hävdar att den globala uppvärmningen avstannat verkar inte kunna förstå skillnaden mellan klimat och väder. Eller också vill de inte förstå. Den intressanta frågan i sammanhanget är hur "skeptikerna" kommer att reagera när temperaturen fluktuerar på ett sådant sätt att den hamnar ovanför trendlinjen. Kommer de att ändra sig och acceptera den teori som förutsade detta? Förmodligen inte.

Who cares?

Är klimatförändringarna något att bry sig om egentligen? Det är väl ganska skönt när det är varmt och vill man åka skidor är det bara att flyga ännu längre norrut. Så vem bryr sig? Jo, bland annat har en halv miljard människor som bor runt floderna Indus, Ganges och Brahmaputra anledning till oro.

I en ny artikel i Geophysical Research Letters rapporterar Natalie Kehrwald (Ohio State University) och medarbetare om mätningar dom genomfört på glaciären Naimona’nyi (6050 m öh) i Himalaya. Metoden är intressant, och utnyttjar en oväntad bieffekt av Kalla Krigets kapprustning på 1950- och -60-talen. Tester av vätebomber släppte då ut radioaktiva isotoper, som deponerades i bland annat glaciärer. Resterna kan användas för att undersöka glaciärers utveckling. Den aktuella glaciären saknar spår av de radioaktiva isotoperna, vilket visar att ingen nettotillväxt skett sedan 1950-talet.

Glaciärerna i Himalaya beräknas bidra med upp till 45% av vattnet i de ovan nämnda floderna. Det är väldokumenterat att de flesta (80%) av dessa har krympt sedan 1950-talet och dessutom verkar avsmältningen accelerera. Så här avslutar författarna artikeln:

The surface area of glaciers across the TP [Tibetan Plateau /ErikS anmärkning] is projected to decrease from 500,000 km² measured in 1995 to 100,000 km² in 2030 [Cruz et al., 2007], thereby threatening regional rivers and water resources. Estimates of the impact of Himalayan glacier retreat on water resources have not accounted for mass loss through high elevation thinning such as is currently occurring on the Naimona’nyi ice field. If Naimona’nyi is characteristic of other glaciers in the region, alpine glacier meltwater surpluses are likely to shrink much faster than currently predicted with substantial consequences for approximately half a billion people.

Risken för vattenbrist blir alltså överhängande för en halv miljard hundratals miljoner människor.

UPPDATERING 11/12-09: Med anledning av de fel som upptäckts i referensen Cruz et al., 2007, vilket alltså är rapporten från IPCC:s arbetsgrupp 2, är citatet ovan felaktig.

Hur ovanlig är den senaste tidens serie av varma år?

Ibland får man höra att de senaste årens höga temperatur endast beror på naturliga variationer i klimatsystemet. Det är trots allt så att det finns brus i den globala temperaturen och kanske är den av sådant slag att de skulle kunna förklara den senaste tidens höga temperatur? National Climatic Data Center har en lista där man kan se hur den globala temperaturen förändrats från år till år (enligt deras statistik som går tillbaka till 1880). Där kan man bland annat se att alla år på 2000-talet är bland de varmaste av de registrerade.

Hur ovanlig är då de senaste årens temperatur? I en ny vetenskaplig artikel i Geophysical Recerch Letters har Zorita et al. tittat på bland annat detta (mellan åren 1880 och 2006). De har alltså beräknat sannolikheten för att den observerade anhopningen av varma år ska uppstå av en slump i ett stationärt klimat. De kom fram till att den sannolikheten är mycket låg (för den globala temperaturen, mindre än p = 0,001).

Som jämförelse så är det inte ovanligt att man nöjer sig med ett p-värde på 0,05 när man gör statistiska tester. I statistisk hypotestestning är p-värdet sannolikheten att få ett resultat som är minst lika extremt. I exemplet ovan (p = 0,001) ger det att sannolikheten är mindre än 0,1 %.

Den intresserade kan läsa mer om p-värden på wiki eller mer om den vetenskapliga artikeln på bloggen Open Mind.